Tidig torsdag morgon
Jag har svårt att sova. Vaknade för ca 2 timmar sedan och har inte kunnat somna om. Jag är Trött! Och idag ska jag träffa läkare och kurator för att se vad dem kan göra. Jag vet inte riktigt vad jag förväntar mig av dem här samtalen men det återstår att se. Jag vill helst inte drabbas av en panikångestattack igen, det var riktigt jobbigt och skrämmande!
Bitarna måste falla på plats
Jag har sjukskrivit mig idag. Jag kom inte ur sängen imorse. Jag har legat hela natten och gråtit, är helt slut. Jag har ringt en kurator på vårdcentralen för jag måste träffa henne igen känner jag. Det här har inte bara med att jag inte är gravid att göra. Det är så mycket runt omkring just nu, och jag som är en grubblare tänker för mycket på allt och alla andra hela tiden. Jag har aldrig satt mig själv i första hand. Jo en gång, då jag flyttade till kärleken 23 mil från min familj. Det är enda gången jag har gjort något som JAG har velat.
Det är många bitar som ska falla på plats innan jag mår bra igen. Men förhoppningsvis faller en bit på plats i helgen, om min bil blir såld. Då faller ekonomidelen på plats. Vi har ingen dålig ekonomi, men det är med knappa marginaler. Blir bilen såld, kan jag äntligen få köpa något till mig själv igen utan att behöva leva på nudlar resten av månaden (överdriven jämförelse). Plus att jag kan börja spara pengar! Det är steg 1. Steg 2 vet jag också, men kan inte skriva det här. Steg 3 blir att jag får börja min utbildning! Steg 4 (som också kan räknas som steg 1,5) Att få bli mamma. När dem här bitarna faller på plats så kommer allt som heter oro, ledsamhet och deprission att försvinna. Jag ska bara orka ta mig dit.
Min sambo, min stora kärlek, är den som får mig att orka kämpa. Det är han som får mig att känna mig älskad, trygg och lugn. Så fort han gick ut genom dörren imorse så bröt jag ihop igen. Han är den som lyser upp i den mörkaste natten.. Han är min högra hand, mitt hjärta och själ♥
Det är många bitar som ska falla på plats innan jag mår bra igen. Men förhoppningsvis faller en bit på plats i helgen, om min bil blir såld. Då faller ekonomidelen på plats. Vi har ingen dålig ekonomi, men det är med knappa marginaler. Blir bilen såld, kan jag äntligen få köpa något till mig själv igen utan att behöva leva på nudlar resten av månaden (överdriven jämförelse). Plus att jag kan börja spara pengar! Det är steg 1. Steg 2 vet jag också, men kan inte skriva det här. Steg 3 blir att jag får börja min utbildning! Steg 4 (som också kan räknas som steg 1,5) Att få bli mamma. När dem här bitarna faller på plats så kommer allt som heter oro, ledsamhet och deprission att försvinna. Jag ska bara orka ta mig dit.
Min sambo, min stora kärlek, är den som får mig att orka kämpa. Det är han som får mig att känna mig älskad, trygg och lugn. Så fort han gick ut genom dörren imorse så bröt jag ihop igen. Han är den som lyser upp i den mörkaste natten.. Han är min högra hand, mitt hjärta och själ♥
Jag är en tickande bomb
Jag fick gå hem tidigare från jobbet idag. Det blev för mycket med allting(inte bara det negativa testet), och slutade med en panikångestattack. Framför kunderna bröt jag ihop, men som tur var kom min arbetskamrat precis just då och bytte av mig i rätt sekund. Jag vet inte vad detta berodde på riktigt, men jag tror att en liten del av allting som händer just nu har vuxit till en stor tickande bomb och orsakade detta anfall idag. Jag blir inte gravid oavsett, min morfar är dålig, jag trivs inte på arbetet, jag har viss hemlängtan (flyttade 23 mil från min hemstad för 1 år sen), ekonomin är inte så stadig som jag vill att den ska vara, listan kan göras lång!
Idag är en dålig idag, men alla har dåliga dagar, right? Imorgon ska det vara en bra dag. Kanske en promenad skulle stärka mitt psyke lite? Men jag är ju så trött hela tiden! Jag finner ingen som helst ork eller lust. Trots att jag vet att en promenad med lite musik i örona skulle göra mig riktigt gott! Nu är sambon på väg hem iallafall, så kanske vi kan hitta på något tillsammans som gör mig lite gladare?..
P.s. Jag måste tacka alla er som skriver så fina och stöttande kommentarer! Tack, era ord värmer verkligen ♥
Idag är en dålig idag, men alla har dåliga dagar, right? Imorgon ska det vara en bra dag. Kanske en promenad skulle stärka mitt psyke lite? Men jag är ju så trött hela tiden! Jag finner ingen som helst ork eller lust. Trots att jag vet att en promenad med lite musik i örona skulle göra mig riktigt gott! Nu är sambon på väg hem iallafall, så kanske vi kan hitta på något tillsammans som gör mig lite gladare?..
P.s. Jag måste tacka alla er som skriver så fina och stöttande kommentarer! Tack, era ord värmer verkligen ♥
Nu då?
Igår kväll kände jag så mycket positiva känslor. Känslor som fick mig att le, för att det verkligen har känts som att det är någonting där nere denna gången. Men som vanligt,som alla andra gånger så var det väl önsketänkandet. Det är bara att fortsätta ha sex, köpa ältest, hoppas, längta, önska och försöka. Vad mer kan vi göra?
Drives me crazy
Alltså jag blir tokig på mig själv! så här nervös har jag inte varit någon gång då jag har testat mig tidigare! Dock tror jag det beror på att mensen har blivit mer regelbunden än den har varit tidigare. Så chanserna har ju ökat. Men oddsen är ju inte större än inbillningen, tyvärr. Allt jag kan göra tills imorgon bitti är att hoppas, be och hålla tummarna. Det här är typ 511e gången jag testar mig i år bara och chansen att jag är gravid är ganska liten. Jag försöker intala mig själv det men det går inte så bra. Egentligen är bara mensen det enda symtomet jag har just nu. Trött har jag varit konstant i flera månader så det är inte heller något att gå efter. Och att mensen är utebliven kan faktiskt bero på att den inte alls är regelbunden, eller att jag fått tillbaka magkatarren vilket har bidragit till att jag stressat och oroat mig vilket kan bidra till att mensen utesluts. Gah! Den här väntan och längtan är det jobbigaste med alltihopa. Det är riktigt kämpigt emellanåt. Det enda vi kan göra är att vänta och hoppas..
Många bäckar små..
Nu är gravtestena inköpta (då mensen fortfarande är försenad), 2 möten avklarade och nu blir det städa. Jag är så trött bara, jag har ingen energi kvar känner jag. Den bara rann av mig så fort jag klev innanför dörren. Men det känns skönt att veta att oddsen för att jag kommer in på universitetet talar för om jag får bra resultat på högskoleprovet. Så nu blir det att plugga olika delar på provet på internet och försöka sätta mig in i tankesättet och öva, öva öva! Jag SKA in på universitetet i januari, jag ska utbilda mig, och få ett roligt och välbetalt arbete! Vilket i sin tur ger mig det livet jag vill leva, svenssonlivet. Hus, bil, barn och make. Jag vill ju ha ett stort pampigt kyrkbröllop och då måste man spara pengar. Så nu tar vi ett steg i taget. Måste verkligen lära mig det. Att jag kan inte få allt på samma gång. Så först ut är utbildning, och barn förstås :) Hus och bröllop får vänta några år.. ^^
uppd: Sofie som kommenterat, jodå jag ska allt ta ett test imorgon :) Jag är lika nyfiken jag! Trots att jag försöker att inte förvänta mig ett plus då besvikelsen inte blir lika tuff om det blir ett negativt svar..
uppd: Sofie som kommenterat, jodå jag ska allt ta ett test imorgon :) Jag är lika nyfiken jag! Trots att jag försöker att inte förvänta mig ett plus då besvikelsen inte blir lika tuff om det blir ett negativt svar..
Falla hårt
Ingen mens än så länge :) Kanske, kaaaanske finns det en liten chans här nu att jag faktiskt är gravid. Men klockan är bara halv 9 på morgonen än så länge. Ska dock åka förbi apoteket senare under dagen och inhandla två tester. Eller ska jag prova och köpa det där testet från clearblue digital där man också kan se hur långt gången man är? Man får iofs 2 tester för samma pris av en sådan. Det viktiga här är ju faktisk inte hur långt gången jag är utan att jag faktiskt möjligen är gravid! Ahhhh, så spänd och nervös jag är! För varje timma som går så blir jag bara mer och mer nervös.
Men jag måste försöka slappna av också, det kan ju faktiskt vara så att jag inte alls är gravid. Att mensen är försenad därför att den är oregelbunden igen. Klart jag hoppas, ber och håller tummarna för att jag är gravid men jag får inte förvänta mig något! Gör jag det så blir det bara ett hårdare fall om testet visar negativt imorgon, eller om mensen bestämmer sig för att dyka upp under dagen..
Men jag måste försöka slappna av också, det kan ju faktiskt vara så att jag inte alls är gravid. Att mensen är försenad därför att den är oregelbunden igen. Klart jag hoppas, ber och håller tummarna för att jag är gravid men jag får inte förvänta mig något! Gör jag det så blir det bara ett hårdare fall om testet visar negativt imorgon, eller om mensen bestämmer sig för att dyka upp under dagen..
hoppas hårt
Jag kan inte hjälpa det, men jag är så nervös! Än så länge är mensen borta, och ju längre tiden går desto mer intalar jag mig att det faktiskt växer något litet inuti mig. Samtidigt så försöker jag slå det ifrån mig vilket gör det hela ännu mer jobbigt. Men jag hoppas verkligen, hoppas, hoppas, hoppas! *håller tummarna hååååårt*
Mensen lyser med sin frånvaro..
Idag är det förresten söndag. Mensen är beräknad idag eller imorgon (om det nu är så att den faktiskt är regelbunden). Nervös! Min mage känns som den brukar när mensen är på väg, men kan lika gärna vara magkatarren med tanke på allt godis, chips och coca cola jag hävt i mig under helgen ^^ Jag hoppas och håller alla tår och fingrar på att den inte kommer! Då måste jag göra ett test på tisdag, för att se om jag är gravid eller inte. Troligen inte, jag tror inte mensen är regelbunden då jag inte kände något när jag skulle haft ÄL egentligen. Men det återstår att se, den som väntar på något gott säger dem juh... Men jag vill inte vänta längre! Jag vill ha ett litet knyte i min mage, nu! :(
Supernöjd!
Har nu spenderat 7 timmar idag och 4 timmar igår kväll med att försöka göra en ny design till bloggen. Jag är ingen expert på varken photoshop eller det här med stilmallar och kodmallar, men helt ärligt så är jag supernöjd! :) Det finns så mycket att lära sig i photoshop och varje gång jag sitter ner med programmet så lär jag mig nya saker hela tiden. Sen att det är ett jäkla pillande och trixande med stilmallen och kodmallar och vad det nu kan tänkas vara, men det får man ta!
Nu ska jag ta mig en välförtjänt kopp kaffe till och läsa lite bloggar :)
Nu ska jag ta mig en välförtjänt kopp kaffe till och läsa lite bloggar :)
Mammas lilla bebis.. :)
Sitter och kollar igenom gamla bilder jag har på datorn och jag kan inte sluta le åt dessa 2 kort :) Hon är ju bara för go min lilla kisse :)
grubblare..
Okej 1-0 till kuratorn. Hon har hjälpt mig med en sak, när jag känner något oavsett vad det än handlar om, så kan jag försöka tänka varför jag känner som jag gör och försöka tänka annorlunda än vad känslorna säger. Och idag hjälpte det mig, från att det har känts konstigt mellan mig och sambon (det är alltså JAG som KÄNT så) till att jag funderade på varför jag känner så, så slogs alla sådana känslor bort och tankarna klarnade. Och nu känns det bra igen. Jag är en grubblare, har alltid varit och kommer alltid vara, men nu har jag lite verktyg att jobba med och det verkar ju faktiskt fungera riktigt bra :)
fredagsmys funkar alltid!
Det var nog bara jag som kände sådär med blickarna.. Hm.. För idag har det varit en bra dag, inte först på morgonen men under dagen så lättades allt upp. Det är märkligt hur det där pendlar upp och ner. Men i stort sett har dagen varit bra, jag har känt mig med i gänget emellanåt. Han med stort C har inte klagat någonting på hela veckan, och låtit mig vara ifred, så ja i det stora hela har veckan varit bra. En dag kvar, sen är jag ledig två dagar. Skönt!
En tanke som slog mig dock idag på vägen hem, var om mitt choklad beroende. Jag har i stort sett levt på choklad och sötsaker i ett antal veckor nu. Och det måste bero på hur jag mått det sista. Mår man dåligt psykiskt, så trycker man i sig sötsaker, det är ett faktum. Tröstätning. Choklad ska ju utlösa endorfiner som gör att man blir glad. Jaja, några kilon har jag inte lagt på mig ialla fall :) Nu ska jag duscha, sen ska jag krypa ner i soffan med chips, dipp, cocacola och choklad för 104 spänn som underbara sambon kom hem med! FREDAGSMYS med andra ord! :)
En tanke som slog mig dock idag på vägen hem, var om mitt choklad beroende. Jag har i stort sett levt på choklad och sötsaker i ett antal veckor nu. Och det måste bero på hur jag mått det sista. Mår man dåligt psykiskt, så trycker man i sig sötsaker, det är ett faktum. Tröstätning. Choklad ska ju utlösa endorfiner som gör att man blir glad. Jaja, några kilon har jag inte lagt på mig ialla fall :) Nu ska jag duscha, sen ska jag krypa ner i soffan med chips, dipp, cocacola och choklad för 104 spänn som underbara sambon kom hem med! FREDAGSMYS med andra ord! :)
Måste bara veta..
Om min mens nu är regelbunden, och om jag nu hade ÄL utan symtom för ca 2 veckor sedan så ska min mens komma på söndag eller måndag. Har den inte det, så ska jag ta ett test på tisdag morgon :) Men jag får inte hoppas, jag får inte tänka positivt, jag får inte tro för hårt. Då blir det bara ett till nederlag, och det vill jag inte. Jag måste ta ett test för att vara SÄKER på att jag inte är gravid. Så ser min verkliget ut, jag får inte tro att jag är gravid, jag måste bara veta att jag inte är gravid..
Blickarna som ges
Dem där blickarna, den där speciella tonen och tystnaden då jag säger något eller när jag kommer eller går. Något är sagt och gjort då jag känner de där arga blickarna, den kalla och korta tonen och pratet som dör ut när jag börjar närma mig. Jag har inte gjort eller sagt något, så jag förstår inte varför det känns så här. För så kan det vara, att jag KÄNNER att det är så här, men jag både ser och märker på dem, så varför skulle jag bara ha fått för mig det? Jag bryr mig väl inte så egentligen, i januari börjar jag (om jag kommer in dvs) studera på universitetet och börjar min väg mot en examen som personalvetare. Klart jag ändå vill att det ska vara bra frams till sista dagen, men ärligt talat, tycker ni inte om mig så fine. Prata om mig behind my back, har ni absolut inget viktigare för er så varsegoda, jag bjuder på den. Jag har bara 3 månader kvar sen tar det slut..
Allt såg normalt ut
Fick ett brev från min läkare igår på kvinnokliniken där hon bekräftar att mitt blodprov som vi tog såg bra ut. Både hormonprovet från sköldkörteln samt det som kallas för prolaktin är normalt. Detta är två prover som kollar att hormonnivåerna är okej, då man måste ha en viss nivå av några speciella hormoner för att ägglossningen och mensen ska fungera som normalt. Så nu måste vi vänta ett halvår, har vi inte blivit gravida då så får vi söka oss till fertilitetskliniken. Hoppas vi slipper det, hoppas jag blir gravid snart. Tänk om jag bara kunde säga som alla andra, vi bestämde oss för att skaffa barn, slutade med ppillrena och sen blev det bebis! Tänk om livet vore så enkelt..
Veckans mål måste bli det här
Nu har jag och sambon handlat lite mat för den här veckan. Och med tanke på min magkatarr just nu så är kaffe, alkohol, kryddstark mat och fet mat bland annat helt borträknat. Det jag kommer äta denna veckan är detta:
- Frukt
- All bran
- Yoghurt
- Varma koppen
- Skorpor
- Grönsaker
- Kyckling
- Fisk
- Ris och potatis
- Kamomill te
Jag måste få ordning på min mage. Magen säger verkligen ifrån nu. Hela dagen har den gurglat och snurrat och låtit. Jag har rapat, inte haft något aptit alls, inte ätit något förutom lite soppa nu på kvällen, och mått riktigt illa. Kännt mig trött, hängig och deppig vilket jag vet har med hur magen mår. För egentligen är jag glad idag, jag har ju fått reda på att jag är behörig till högskolan! Men har inte riktigt kunnat njuta av det, då jag mår som jag gör.. Men nu ska det bli ordning på magen, jag måste verkligen sluta stressa och sluta med kaffet i första hand. Och jag får helt enkelt inte planera in något på kvällarna efter jobbet, när jag kommer hem får jag ta ett bad, en kopp te och stressa ner helt enkelt. Det får bli veckans mål helt enkelt.
- Frukt
- All bran
- Yoghurt
- Varma koppen
- Skorpor
- Grönsaker
- Kyckling
- Fisk
- Ris och potatis
- Kamomill te
Jag måste få ordning på min mage. Magen säger verkligen ifrån nu. Hela dagen har den gurglat och snurrat och låtit. Jag har rapat, inte haft något aptit alls, inte ätit något förutom lite soppa nu på kvällen, och mått riktigt illa. Kännt mig trött, hängig och deppig vilket jag vet har med hur magen mår. För egentligen är jag glad idag, jag har ju fått reda på att jag är behörig till högskolan! Men har inte riktigt kunnat njuta av det, då jag mår som jag gör.. Men nu ska det bli ordning på magen, jag måste verkligen sluta stressa och sluta med kaffet i första hand. Och jag får helt enkelt inte planera in något på kvällarna efter jobbet, när jag kommer hem får jag ta ett bad, en kopp te och stressa ner helt enkelt. Det får bli veckans mål helt enkelt.
*Suck* Here we go again.. :(
Min mage har gjort uppror hela dagen, det värsta började efter den första koppen kaffe. Så gissar på att magkatarren är tillbaka. Kul, Not! Jag får helt enkelt återgå till min tråkiga magkatarrs mat såsom, ris, potatis, kyckling, fisk och grönsaker. Ska byta ut kaffet mot kamomill te också. Jag måste verkligen ändra på mina vanor nu. Min mage har ont! Vilket i sin tur gör mig grinig, känslig och nedstämd. Suck! Alltid är det något.
Men två ljusglimtar har jag haft idag, det ena kan jag inte säga än, men det andra är att jag har fått reda på att jag faktiskt är behörig till högskolan! Det sista jag fick höra var att jag måste läsa upp massa betyg på komvux på grund av att jag fick ett slutbetyg, och inte ett samlat betygsdokument från gymnasiet. Men då jag har läst upp tillräckligt mycket redan på komvux så är jag alltså behörig, fast jag har ett dåligt medelvärde. Jag oroar mig inte så mycket ändå, jag ska göra högskoleprovet så får jag hålla tummarna att det hjälper mig in, mer kan jag inte göra..
step by step
Det har varit en bra vecka hitills, och förhoppningsvis får den en bra avslutning också då jag ska åka hem till min familj under helgen. Men jag tycker det är lite lustigt hur folk beter sig emellanåt. Vet inte riktigt vart jag har vissa emellanåt vilket känns lite jobbigt. Men sen jag var hos kuratorn i måndags så har jag försökt tänka annorlunda som hon sa att jag skulle prova. Och jag ska erkänna, det funkar faktiskt riktigt bara. Istället för att jag blåser upp till en enda stor bubbla som spricker vilken sekund som helst, så stannar jag upp, funderar lite snabbt och bestämmer mig för att vifta bort vissa saker. Och jag mår så bra! Jag är på gott humör (för det mesta iaf). Jag muttrar lite för mig själv, bestämmer mig för att strunta i det och fortsätter med mitt, wow vilken känsla det ger! Jag känner mig så lättad, så lugn och så glad. Det som gör mig irriterad och arg, försöker jag vifta bort så gott det går och i flesta fallen så funkar det verkligen. Jag känner mig så lugn och fri på något märkligt sätt som jag egentligen inte kan förklara bättre än så. Men en stor klump har krympt lite granna i magen och det både känns och märks, enligt sambon. Vilket är en lättnad för mig! För han har också verkligen ändrats sen vi pratade ordentligt sist gång. Han lyssnade verkligen, och det hjälper mig otroligt mycket när det kommer till mitt tankesätt. Att veta att han finns där för mig, på det sättet jag behöver, gör att allting känns så lättare!
Nu ska jag krypa ner bredvid honom, somna i hans famn och drömma sött ;)
Deppigt inlägg men måste sägas
Jag kan inte hjälpa att tårarna faller medans jag ser på biggest loser. Det som fick mig att verkligen bli ledsen var en deltagares livshistoria. Abby heter hon. Hon hade en man, och två barn och levde ett lyckligt familjeliv tillsammans. Men en dag förändrades hela deras liv. Abbys man och två barn dog i en trafikolycka av en trafikdåre som körde ihjäl dem i över 150km/h! Och att få höra hennes historia, att få se bilder från deras tid tillsammans fick mig att helt enkelt inse hur lite man uppskattar tiden man har tillsammans med sin älskade. Det går inte en dag utan att jag talar om för sambon att jag älskar honom. Men ingen, jag lovar ingen, uppskattar tiden man har tillsammans med sin kärlek eller nära och kära så mycket som man borde!
Så när jag hörde hennes historia och tårarna föll så ropade jag på sambon, pussa massa på honom, kramade om honom och sa att jag älskar dig, och jag vill att du ska veta om det skulle hända någon av oss något i framtiden, så vill jag att du ska veta att du gör och har gjort mig till världens lyckligaste kvinna. Och jag ska påminna honom om det, varje dag, resten av mitt liv!
Så när jag hörde hennes historia och tårarna föll så ropade jag på sambon, pussa massa på honom, kramade om honom och sa att jag älskar dig, och jag vill att du ska veta om det skulle hända någon av oss något i framtiden, så vill jag att du ska veta att du gör och har gjort mig till världens lyckligaste kvinna. Och jag ska påminna honom om det, varje dag, resten av mitt liv!
Tog bara upp hennes tid
Jag var hos kuratorn på vårdcentralen igår. Det var inget att ha. Hon verkade inte bry sig alls. Jag ahde väl antagligen varit tvungen att sitta och gråta floder och vara hysterisk för att hon skulle ta mig på allvar. Jag kände mig inte välkommen alls, det kändes bara som att jag tog upp hennes tid med mina små bekymmer.. Men nu har jag iallafall varit där, och det hjälpte mig ingenting så nu försöker jag gå vidare. Själv. På egna ben.
Med min sambo vid min sida, som om och om igen bevisar för mig att han verkligen stöttar mig, i det mesta åtminstone. Och det känns så skönt! Det känns som att nu kan jag tala om för honom saker och ting, utan att få höra han sucka, eller säga något dumt. Han har verkligen tagit det jag sagt till honom till sig, och han verkar ha lyssnat ordentligt för just nu så gör han mig till världens lyckligaste! :)
Med min sambo vid min sida, som om och om igen bevisar för mig att han verkligen stöttar mig, i det mesta åtminstone. Och det känns så skönt! Det känns som att nu kan jag tala om för honom saker och ting, utan att få höra han sucka, eller säga något dumt. Han har verkligen tagit det jag sagt till honom till sig, och han verkar ha lyssnat ordentligt för just nu så gör han mig till världens lyckligaste! :)
Min kropp är lite märklig
Okej, here's the thing. Låt oss säga nu att jag ahr en regelbunden mens (äntligen!) så har jag alltså ÄL nu. Precis nu. Mellan 9 och 14e september. Och vi har haft sex, massor. Inte bara för det, utan för att vi äntligen har börjat uppskatta vårat förhållande igen. För att vi är lyckliga. För att vi älskar varandra. Men också för att vi så gärna vill bli gravida. Denna ÄL är lite annorlunda, jag har inga ömma tuttar vilket jag har haft varenda gång jag haft ÄL sen jag slutade med ppiller i oktober 09. Så varför är det skillnad denna gången? 1. För att jag redan är gravid? 2. För att jag inte har ÄL nu? 3. För att mensen inte alls är regelbunden som jag trott?
Det är märkligt, och jobbigt ska jag tala om. Jag trodde verkligen att min mens blivit regelbunden nu, då jag har haft mens 2 gånger i rad nu som varit regelbundna. Det återstår väl att se, men just nu är jag väldigt glad för att vårt sexliv har dragit igång som om vi är nykära igen! Nu får vi väl passa på och njuta av vårat sambo liv som så många säger. Men jag har njutit av det, jag vill njuta av sambolivet samt föräldralivet. Är det så konstigt?
Det är märkligt, och jobbigt ska jag tala om. Jag trodde verkligen att min mens blivit regelbunden nu, då jag har haft mens 2 gånger i rad nu som varit regelbundna. Det återstår väl att se, men just nu är jag väldigt glad för att vårt sexliv har dragit igång som om vi är nykära igen! Nu får vi väl passa på och njuta av vårat sambo liv som så många säger. Men jag har njutit av det, jag vill njuta av sambolivet samt föräldralivet. Är det så konstigt?
Kommunikation är A och O!
Efter ett par veckor av psykiskt dåligt mående så har jag nu fått tid hos kurator imorgon på vårdcentralen. Det är en blandning av allt möjligt som fått mig att må så dåligt att jag behöver proffesionell hjälp. Och ett av dem är att min sambo inte funnits där och stöttat mig på det sättet jag behövt. Vad han har eller inte har gjort är oväsentligt, men han har helt enkelt inte stöttat mig när jag mest behövt det. Men förra söndagen så pratade vi ut, ordentligt! Inget tjafs, inga höjda röster, vi bara låg i soffan, myste och började äntligen prata samma språk. Så den här veckan har jag svävat på små rosa moln! (och då också för att min chef har varit på rhodos hela veckan..)
Men iallafall, min sambo förstod till slut varför jag varit så irriterad när jag kommit hem efter jobbet, helt enkelt för att när jag kommer hem och är slut både fysiskt och psykiskt så har han inte funnits där för mig, vilket gjort att jag blivit mer deprimerad, irriterad och arg. Det har aldrig någonsin varit min mening att låta mitt humör gå ut över honom, men tyvärr är det den man älskar mest som får ta värsta smällen.
Men den här veckan som sagt så har han varit helt underbar! Och jag har känt mig nästan som nykär :) Jag hoppas verkligen att det håller i sig nu, att han förstår hur han ska hantera mig och mina känslor när jag kommer hem hedanefter då jag haft en dålig dag på jobbet. (vilket är 98% av alla dagar). Vi jobbar iallafall åt samma håll nu, och jag har också börjat tänka mig för på saker och ting som han stört sig lite på det sista. Så vi har äntligen börjat kommunicera igen vilket är a och o i ett förhållande. Och han får mig att känna mig speciell, vacker och älskad. Det är det absolut viktigaste för mig.
Denna låten skickade han till mig i början av vårt förhållande(för ca 1,5 år sedan) då vi hade ett distansförhållande och han låg ute på jobb, han tyckte den passade in så himla bra på mig, han och oss♥
Men iallafall, min sambo förstod till slut varför jag varit så irriterad när jag kommit hem efter jobbet, helt enkelt för att när jag kommer hem och är slut både fysiskt och psykiskt så har han inte funnits där för mig, vilket gjort att jag blivit mer deprimerad, irriterad och arg. Det har aldrig någonsin varit min mening att låta mitt humör gå ut över honom, men tyvärr är det den man älskar mest som får ta värsta smällen.
Men den här veckan som sagt så har han varit helt underbar! Och jag har känt mig nästan som nykär :) Jag hoppas verkligen att det håller i sig nu, att han förstår hur han ska hantera mig och mina känslor när jag kommer hem hedanefter då jag haft en dålig dag på jobbet. (vilket är 98% av alla dagar). Vi jobbar iallafall åt samma håll nu, och jag har också börjat tänka mig för på saker och ting som han stört sig lite på det sista. Så vi har äntligen börjat kommunicera igen vilket är a och o i ett förhållande. Och han får mig att känna mig speciell, vacker och älskad. Det är det absolut viktigaste för mig.
Denna låten skickade han till mig i början av vårt förhållande(för ca 1,5 år sedan) då vi hade ett distansförhållande och han låg ute på jobb, han tyckte den passade in så himla bra på mig, han och oss♥
frågetecken
Enligt beräkningar har jag ägglossning nu, och sex har vi haft massor. Men jag har inga direkta symtom som jag brukar ha vid ägglossningar så som ömma bröstvårtor till exempel. Så nu vet jag inte, är min mens inte regelbunden trots allt? Eller är ägglossningen försenad? Kan ägglossningen bli försenad? Eller är jag kanske redan med barn? Jag tänker inte ta ett test iaf, för jag tänker inte bli besviken igen (för typ 511e gången). Då väntar jag hellre och ser. Jag får försöka roa mig under tiden så gott jag kan..
ljuset i tunneln finns dääääääär borta
Under ett par dagar nu har det varit riktigt tufft. På alla fronter. Men efter lite samtal med bästa vännen M och ett djupt samtal med min sambo så börjar vissa delar lätta från mina axlar. Och att jag kommit fram till en viktig punkt som förändrar allting så börjar jag se ljuset i tunneln. 12 veckor kvar, låter länge men när jag vet hur jag kommer må, hur mitt förhållande kommer må och hur min tillvaro kommer förändras så känns det inte alls lång tid kvar. Jag längtar så till den dagen då jag tar modet till mig och går in till han på hans kontor och säger de magiska orden som kommer förändra allting, bara till det positiva! Och jag räknar dagarna, för det känns närmre än vad det är :)
Blivande barnmorska
Jodå det gick allt bra. Vi pratade lite smått, hon undersökte livmoder och äggstockar med ultraljud, tryckte, klämde och kände och allt såg bra ut. En av få barnmorskor som är väldigt försiktig. Hon var riktigt bra och jag sparar hennes namn tills den dagen vi ska få träffa en barnmorska då vi blivit gravida. För hon tyckte jag väldigt mycket om. Så på det stora hela så var det skönt att få gå dit, men jag hade ju önskat att hon sett något konstigt på ultraljudet och när hon undersökte närmare så såg hon ett litet frö där inne, men önska kan man ju få ^^
Nu ska jag verkligen försöka att lugna ner mig, inte stressa, nu är det bara 3 månader kvar på jobbet och sen vips så ska jag börja studera, jag ska bli mamma och mitt liv ska äntligen bli som jag alltid drömt om :)
Nu ska jag verkligen försöka att lugna ner mig, inte stressa, nu är det bara 3 månader kvar på jobbet och sen vips så ska jag börja studera, jag ska bli mamma och mitt liv ska äntligen bli som jag alltid drömt om :)
Kvinnokliniken
Jag är nervös. Vad kommer dem säga? Vad ska dem göra? Vad kommer dem att komma fram till? Jag vill inte höra orden "du kan inte få några barn". Får jag höra dem orden, så vet jag ärligt inte talat vad jag kommer ta mig till!
