villblimammasnart

Efter ett par veckor av psykiskt dåligt mående så har jag nu fått tid hos kurator imorgon på vårdcentralen. Det är en blandning av allt möjligt som fått mig att må så dåligt att jag behöver proffesionell hjälp. Och ett av dem är att min sambo inte funnits där och stöttat mig på det sättet jag behövt. Vad han har eller inte har gjort är oväsentligt, men han har helt enkelt inte stöttat mig när jag mest behövt det. Men förra söndagen så pratade vi ut, ordentligt! Inget tjafs, inga höjda röster, vi bara låg i soffan, myste och började äntligen prata samma språk. Så den här veckan har jag svävat på små rosa moln! (och då också för att min chef har varit på rhodos hela veckan..)
Men iallafall, min sambo förstod till slut varför jag varit så irriterad när jag kommit hem efter jobbet, helt enkelt för att när jag kommer hem och är slut både fysiskt och psykiskt så har han inte funnits där för mig, vilket gjort att jag blivit mer deprimerad, irriterad och arg. Det har aldrig någonsin varit min mening att låta mitt humör gå ut över honom, men tyvärr är det den man älskar mest som får ta värsta smällen.

Men den här veckan som sagt så har han varit helt underbar! Och jag har känt mig nästan som nykär :) Jag hoppas verkligen att det håller i sig nu, att han förstår hur han ska hantera mig och mina känslor när jag kommer hem hedanefter då jag haft en dålig dag på jobbet. (vilket är 98% av alla dagar). Vi jobbar iallafall åt samma håll nu, och jag har också börjat tänka mig för på saker och ting som han stört sig lite på det sista. Så vi har äntligen börjat kommunicera igen vilket är a och o i ett förhållande. Och han får mig att känna mig speciell, vacker och älskad. Det är det absolut viktigaste för mig. 

Denna låten skickade han till mig i början av vårt förhållande(för ca 1,5 år sedan) då vi hade ett distansförhållande och han låg ute på jobb, han tyckte den passade in så himla bra på mig, han och oss♥