Den stora lättnaden

Jag har fortfarande inte förstått att jag ska bli mamma. Jag vet att jag ska bli mamma, men det har liksom inte sjunkit in riktigt än. Trots att jag köpt lite bebiskläder och trots att vi har varit hos Bm 3 gånger redan så vill det inte riktigt koppla att det faktiskt växer något där inne. Det blir nog mer verkligt när vi har fått se vårt lilla mirakel (/våra små mirakel) på ultraljudet om 1-2 veckor.

Men då vi har försökt så länge så är det klart att man funderar på om det verkligen är sant. Men efter 2 gravtest med starka plus så är ju saken glasklar egentligen. När jag plussade så blev jag förstås överlycklig! Men mest blev jag nog lättad. Lättad över det faktum att vi kan bli gravida. Det är inget fel på någon av oss. Vi har fungerande spermier, fungerande ägg, fungerande äggstockar och så vidare. Det är nog den största lättnaden :)


Från dagen med stort D

Den 30e november fick jag mitt efterlängtade plus. Sedan dess har både jag och min sambo varvat mellan chock och rosa moln. Jag var ju helt inställd på att något var fel på en av oss. Att vi skulle behöva gå igenom en utredning i mars. Men själva plusset visade oss inte bara att vi väntar barn, det visade oss att vi kan få barn, och den lättnaden går inte att beskriva med ord! Jag plussade vid 14 tiden på dagen, och det här är ju inget man tar på telefonen med sambon. Så jag ringde till M och grät och skrattade om vartannat. Hon kom sedan och hämtade upp mig så åkte vi och köpte en body och nappar som jag lade i en låda tillsammans med gravtestet. När sambon sedan kom hem på kvällen och vi  krypit ner i sängen så fick han en present, och det tog ett tag innan han förstod. Haha det första han sa var "Redan?!" Haha. Sedan sa han " Men älskling, vad har du ställt till med?" Allt med ett leende på läpparna :) Det sjönk nog mer in för honom på julafton då våra nära och kära fick veta. För nu pratar han massor om lilla bebben. Eller bebbarna.
 
Chansen att jag väntar tvillingar finns där då vi har det på både min mamma o pappas sida, och sambons pappas sida. Men detta får vi troligtvis reda på när vi gör KUBtestet om ca 3 veckor. Vi förväntar oss inget förrän ultraljudet är gjort. Vi vill inte bli besvikna för att det inte är tvillingar och vi vill inte bli helt chockade om det skulle vara tvillingar. Så det är lika bra att inte förvänta sig något. Ett (eller 2) friska barn är allt som betyder något!

Annars har veckor bara flytit på med illamående, trötthet och humörsvängningar (bölar till det mesta faktiskt). Jag har dessutom gått upp minst 3 kg på bara några veckor! Barnmorskan sa att det är normalt då man gärna äter när man mår illa. Men magen är väldigt stor för att vara vecka 9 tycker jag, och det är därför jag misstänker tvillingar. Är det bara en bebbe där inne, ja då får jag börja simma! Haha :)

Vecka 9

Vecka 9

Kroppen: Tandköttet blir uppmjukat och kan därför bli mer lättblödande, var därför extra noga med tandborstningen. Olika graviditetshormoner påverkar dig, man kan fortfarande känna sig trött och illamående, men det brukar gå över om några veckor. En del kvinnor har små blödningar tidigt under graviditeten, det är inte ovanligt att det sker när mensen brukade komma. Det kan bero på alla hormonförändringar och på att slemhinnorna i kroppen blöder lättare när man väntar barn. Om blödningen skulle göra ont ska du söka hjälp.

Embryot: Embryot är nu stort som jordgubbe, cirka tre centimeter och fötterna är cirka två millimeter stora. Halsen tar form och käkarna är färdigutvecklade. Munhåla och näsa förenas, öron och näsa kan nu ses och ansiktet börjar totalt sett få mänskliga drag. Känseln utvecklas och embryot kan redan nu få hicka ibland.

Mina tankar och funderingar:
Idag går jag in i vecka 9 och det känns så skönt att vi börjar närma oss den "säkra" tiden. Men oron finns där ständigt. Jag tittar i trosorna vid varje toalettbesök, men det är kanske helt naturligt. Vi valde att gå ut med graviditeten tidigt då vi är så lyckliga över att vi äntligen blivit med barn. Det är något som vi vill dela med nära och kära, så länge vi kan. Skulle vi få missfall så kan dem ge oss den stöttning vi behöver då. Sen har jag velat ge min familj denna speciella julklapp så länge och tänk att jag nu fick det!
I övrigt mår jag okej, jag är illamående ofta och är väldigt trött, men det är hanterbart. Lite smått jobbigt är det också att det redan syns! Jag har gått upp några kilon redan, men barnmorskan sa att det är helt normalt då man gärna äter när man mår illa. Jag misstänker att det kan vara tvillingar också, då vi har detta i släkten på mammas sida. Det återstår att se vid ultraljudet :)

Bästa julklappen någonsin :)

Jag har nu vetat ett par veckor men inte kunnat berätta något då min familj skulle få veta först på julafton. Jag hoppas ni förstår det och jag låter bilden tala sitt enkla språk :)


Baka är inte riktigt min grej

Imorse gick jag upp halv 7 då jag inte kunde somna om. Jag har sovit dåligt de senaste dagarna, inget roligt alls. Så iallafall gick jag upp och satte igång och bakade lite lussebullar. Det gick väl lite sisådär. Jag är grym på matlagning, ego men sant :) Bakning å andra sidan, är jag urusel på! så även denna gången. Jag gjorde två satser, ena med saffran och ena utan. De med saffran blev bra, de andra fick jag kassta. Först jäste inte degen men jag tänkte jag försöker ändå, men shi fick jag. Men jag lär av mina misstag så det är bara att fortsätta försöka, för den dagen jag får barn vill jag kunna baka som min mamma gjorde när jag var liten..


Haha dem ser så roliga ut, jag är verkligen värdelös på att baka! :)

Det saknas något..

En hel del av julklapparna är nu klara och det är bara några få kvar. Men det känns som att julkänslan har försvunnit. Eller är det bara jag som blivit äldre? Det var ju lucia igår, men inte var det någon skillnad mot alla andra måndagar. Inte för min del åtminstone. Det blir ju skillnad sen när (och om) man får egna barn, men det är så tråkigt att det inte är samma sak som vuxen. Jag älskar julen, allt som har med julen att göra! Men det är inte samma sak som när man var barn. Lite tråkigt, och sen blir det ju vad man gör det till. Men trots pyntet, julklapparna, lucia, julmaten, julmusiken, jul på liseberg så blir det inte samma sak som när man var barn. Håller ni inte med?


(bild lånad från google)

Ladda upp ordentligt

Jag ligger här hemma hos min mamma och slappnar av på soffan hela dagen idag, och tänkte bara uppdatera och skriva att jag har det bra. Det är så skönt att vara hemma igen. Här slappnar jag av på ett helt annat sätt än hemma i Örebro. Där är det alltid något som MÅSTE göras, här kan allt vänta. Och det är så skönt att för första gången på 1 år kunna slappna av och bara göra ingenting. Jag har det bra och jag kan göra det jag tycker om, såsom att laga mat, ta långa promenader och njuta av sällskapet av min familj. Jag laddar helt enkelt upp batterierna ordentligt! :)


Kärlek till er!

Tidigt imorgon bitti åker jag hem till min familj 23 mil härifrån och stannar där hela nästa vecka för att slappna av litegranna och få stöttning av min familj. Nästa vecka vill jag bara vila upp mig och vila mig från internet framför allt.. Det har varit långa tuffa månader och nu speciellt behöver jag bara få vara med min familj och slappna av.. Hoppas ni alla förstår detta!

Men ni ska också få en jättekram alla ni som har skrivit och stöttat mig med era vackra ord, det betyder så mycket för mig att ni finns här. Jag återkommer när jag har landat och står med två ben på jorden, just nu vet jag inte hur jag ska klara av att hantera allting.. Ta hand om er så länge allihopa! 

                                  


RSS 2.0