villblimammasnart

Herregud vad tiden bara snurrar på! Det är tack vare allt skolarbete, jag har inte haft tid med något annat än plugg de senaste 3 veckorna. Nu börjar det lugna sig men med 2 prov och 4 uppsatser som ska in nästa vecka så har jag ändå häcken full. Magen växer iallafall, ingen tvekan om den saken. Det får allt komma en magbild under kvällen, för den är stoor. Jag tror inte det är normalt med en så här stor mage nu. Det känns som jag är bra mycket större än mina vänner som har varit eller är gravida i samma vecka..

Den 9e mars ska vi på rutinultraljudet, spännande! Vi fick en sen tid på kvällen men det funkar för oss, då slipper sambon ta ledigt från jobbet dessutom. Jag hoppas allting ser bra ut med pytte. Usch, vill inte ens tänka tanken på ryggmärgsbråck.. :( Nej positiva tankar! I vilket fall som helst så ska det bli underbart att få se vår lilla bebis igen! :)

Jag märker att nu när jag är gravid så bloggar jag inte lika ofta som under tiden då vi försökte. Visst hade jag absolut mycket känslor och tankar då som jag ville skriva ner, men jag menar vi ska bli föräldrar. Nu om något borde jag ha en miljon tankar och funderingar som snurrar runt i skallen. Jag har mycket tankar, funderingar och känslor men jag har helt enkelt inte haft tid att blogga. Jag har suttit och pluggat 24 timmar om dygnet i drygt 3 veckor.. Det har varit fruktansvärt mycket men nu har det börjat lugna ner sig, är inte riktigt på den "säkra" sidan förrän nästa fredag, så fram till dess har jag inte mycket tid över. Jag funderar dessutom på att byta bloggnamn, jag ska ju visserligen bli mamma snart men den här bloggen har för mig varit ett stöd för mig själv att orka kämpa på för att få bli gravid. Vi får se hur det blir med det där.

Jag vill återigen tacka alla er som följt min väg till det efterlängtade plusset! Det är mycket tack vare er som jag orkade kämpa in i det sista. Ni har varit ett enormt stöd för mig, och jag uppskattar varenda kommentar jag fått på vägen, Ni är verkligen guld värda!

Ja igår fick jag lite politikhormoner tror jag. Jag lyckades dra igång en debatt på facebook iallafall, men den urartade i personliga påhoppningar istället så det blev ju misslyckat. Men så blir det när motståndarna inte har något relevant att komma med och måste ha sista ordet.. *Skakar på huvudet* Jag förlorade en vän igår på grund av att hon gick mot attack med personlighetsangrepp istället för att faktiskt hålla sig till den politiska debatten. Hon tycker jag är patetisk för att jag har en åsikt, för att jag är socialdemokrat. Hon tycker att jag borde växa upp, för att jag tycker att moderaterna är kalla jävlar som utförsäkrar sjuka människor. Människor som lider av till exempel cancer, cancerhjälpen får 30-40 brev i veckan av människor som tvingas att be dem om bidrag för att dem blivit utförsäkrade. Jag tycker inte bara att det är skamligt, det är skrämmande också! Vi går mot ett allt mer USA liknande land, där fattiga och sjuka slängs ut på gatorna och sjukvården går efter patientens plånboksstorlek.

Jag är rädd för framtiden, vad händer om jag blir sjuk? jag är rädd för vilken värld mitt barn kommer leva i, men så länge jag lever så tänker jag rösta på socialdemokraterna. Jag håller inte med ALLT dem står för, men däremot håller jag med om betydligt mer där, än hos moderaternas politik. Sossarna ser ett värde i den enskilda individen, en människas liv är faktiskt värt något i deras ögon, men så är det tyvärr inte för moderaterna..

Nu bryter jag mammabloggen lite för att skriva om politik.

Jag blir så irriterad på alla iqbefriade svenskar som kommenterar på aftonbladet och andra sidor om just politik. Jag menar seriöst, hur många blåmesar är det som kommenterar som inte har mer bakom pannloben än en skalad banan? Ja visst, socialdemokraterna införde det ena och det andra under sina år i regeringen, men sluta ta upp det som ett argument! Moderaterna har haft 5 år på sig att göra ändringar men det har dem inte tid med, eller? Dem har fullt upp med att stoppa mer pengar i de rikas fickor så att de fattiga ska vakna upp och inse att dem är just det, fattiga. Öka klyftorna, ta pengar från de fattiga o ge till dem rika, utförsäkra de sjuka, för en cancersjuk mår inte fysiskt och pyskiskt illa, han ska bara gå igenom lite strålningsbehandling som tar all energi, gör att han tappar allt hår, gör han illamående och får han att må psykiskt dålig då han inte vet hur det blir i framtiden. Cancer kan ju komma tillbaka, men what the hell han kan allt arbeta ändå, så trött och illa kan det inte vara. Vi rika knösar måste ju få ut alla lata i arbete så vi kan få våra superbonusar. En deprimerad person är ju egentligen inte deprimerad, det är bara människor som inbillar sig att dem mår psykiskt dåligt. Äh vi tar o utförsäkrar dem, det borde motivera dem att börja arbeta igen. Säkert..

Ja just det, jag glömde ju nästan att nämna det här med fas3, som rent ut sagt är ren modern slavhandel. Här alla företagare, här får ni gratis arbetskraft i 3 månader inklusive 5000 kronor i fickan per praktikant! Fan va bra, då sjunker arbetslöshetsstatistiken och vi kan skylta med det i valet senare. Skit i det faktum att praktikanten får bidrag från försäkringskassan på endast 3500kronor för att arbeta 40 timmar i veckan för att göra precis samma arbetsuppgifter som de anställda med riktig lön. Att man får en chans till arbete är rent skitsnack! Ut med den gamla praktikanten och in med en ny, vi får ju pengar för att ta emot gratis arbetskraft, varför i helvete skulle jag som företagare någonsin anställa någon som kostar skjortan när jag istället får pengar för att ta in en praktikant några månader? 

Sen att praktikanten kanske har barn struntar vi i, dem får väl vända sig till socialen om dem behöver mer pengar. Dra åt svångremmen för ALLA sjuka och ALLA arbetslösa för det är bara lata personer allihopa och ingen är ju egentligen riktigt sjuk, och ingen vill ju faktiskt ha ett arbete att gå till. Men sen har ju Reinfeldt aldrig varit cancer sjuk, han har aldrig varit arbetslös, han har aldrig behövt gå till socialen med skammen och förnedringen. Vissa har haft tur och blivit matade med silversked sen födseln.

Jag är socialdemokrat ända in benmärgen, finns inget som någon kan säga som får mig att konvertera till den blå sidan. Om jag är en vanlig anställd med hyffsad lön (som jag var när jag arbetade inom industrin), så har jag inget emot att ge några futtiga hundralappar mer i skatt till staten för att de sjuka ska kunna vara just det. Istället för att jag som har lön och är frisk ska kunna roa mig med 300 kronor extra på bankkontot. För vem vet, imorgon kanske jag blir påkörd, eller halkar på isen och bryter ryggen, eller får reda på att jag har bröstcancer, men tro fan inte att regeringen kommer stå där och ta hand om mig för det inte. Trots att jag har arbetat och betalat skatt större delen av mitt liv, så skulle dem fan inte ställa upp för mig om jag blev sjuk. Det spelar ingen roll i deras ögon om du arbetar eller inte. För du är inte så skadad eller sjuk som din läkare säger att du är. Du är ingen människa längre, du är bara en nickedocka som ska arbeta in pengar åt staten som sparkar på dig om du sedan behöver deras hjälp. Så politikerna utförsäkrar dig istället för du är lat, och du får gå på socialbidrag eller i värsta fall om du har cancer, söka bidrag från cancerhjälpen. Om du inte är lika rik som politikerna eller vdn för volvo förstås, då har du ju råd med bästa vården, du har råd att vara hemma, du har helt enkelt råd att vara mänsklig.

Just nu rullar veckorna bara på, då jag har fullt upp i skolan. Det är flera uppsatser i veckan som ska in, 3 prov samma vecka om en vecka imorgon på det, så jag har att göra hela tiden. Det är skönt på ett sätt, men jag har en inre stress som gör mig väldigt trött och bidrar till att jag blir mer känslosam. Helgerna spenderas framför tvn på kvällarna och plugg under dagarna, vilket gör att allting rullar på i väldans fart och det känns som att jag aldrig är ledig. Nu har jag börjat komma ikapp dock med alla uppsatser och ska skriva klart 8 uppsatser innan onsdag, så jag kan fokusera på proven som kommer veckan därpå. Det är mycket som jag tagit på mig själv att göra men det är för att jag ska få slappna av emellan varven. Någon dag i veckan måste man få kunna slappna av och bara vara. Jag kämpar på, men det är som sagt stressigt och mycket. Det ska bli så skönt i sommar när jag kan slappna av och fokusera på vår lilla bebis som ligger i magen och njuta av min första lediga sommar sen jag var 16 år! :)

Kroppen: Hormonförändringar kan visa sig genom att huden på mamman blir mörkare på vissa ställen, kvinnor kan få en vertikal mörk rand från naveln och neråt samt mörkare bröstvårtor. Randen brukar försvinna efter förlossningen, men man ska vara försiktig med att sola för mycket under graviditeten eftersom man även kan få andra pigmentfläckar som kanske inte går bort. Du kan bli snabbare andfådd eftersom blodvolymen i kroppen börjar öka.
De flesta börjar få en liten mage. Om du tidigare fött barn blir magen oftast större mycket tidigare.

Fostret: Öronen är placerade där de ska vara och har fått den rätta formen. Alla större organsystem är nu färdiga och njurarna tillverkar urin. Fostret befinner sig nu i en snabb fas av tillväxt. Benen är längre än armarna och det finns gott om fostervatten som fostret simmar runt i.

Mina egna tankar och funderingar:
Det är så skönt att veta vilken vecka jag är i äntligen. När någon frågar vilken vecka jag är i så behöver jag inte säga "typ i v.12" utan jag kan säga "v.14+2". Det är väldigt skönt, även om datumen kan kommas att ändras så utgår jag förstås från barnmorskans beräkningar på Kubtestet. Illamåendet är kvar, lite svagare än förut men morgonillamåendet är kvar och jag måste börja dagen med frukost annars mår jag riktigt illa. Mina hormoner är hopplösa, igårkväll grät jag i en halvtimma konstant för att min sambo var 20 minuter försen hem, vilket innebar att han missade de 10 första minuterna på melodifestivalen och jag kände mig så ensam. Fånigt då jag visste att han var på väg hem, men det spelar ingen roll för hormonerna. Haha idag skrattar vi bara åt det. Men det var inte roligt igår när det hade satt igång, herregud säger jag bara (med ett stort leende på läpparna:)