Den stora lättnaden
Jag har fortfarande inte förstått att jag ska bli mamma. Jag vet att jag ska bli mamma, men det har liksom inte sjunkit in riktigt än. Trots att jag köpt lite bebiskläder och trots att vi har varit hos Bm 3 gånger redan så vill det inte riktigt koppla att det faktiskt växer något där inne. Det blir nog mer verkligt när vi har fått se vårt lilla mirakel (/våra små mirakel) på ultraljudet om 1-2 veckor.
Men då vi har försökt så länge så är det klart att man funderar på om det verkligen är sant. Men efter 2 gravtest med starka plus så är ju saken glasklar egentligen. När jag plussade så blev jag förstås överlycklig! Men mest blev jag nog lättad. Lättad över det faktum att vi kan bli gravida. Det är inget fel på någon av oss. Vi har fungerande spermier, fungerande ägg, fungerande äggstockar och så vidare. Det är nog den största lättnaden :)
Från dagen med stort D
Den 30e november fick jag mitt efterlängtade plus. Sedan dess har både jag och min sambo varvat mellan chock och rosa moln. Jag var ju helt inställd på att något var fel på en av oss. Att vi skulle behöva gå igenom en utredning i mars. Men själva plusset visade oss inte bara att vi väntar barn, det visade oss att vi kan få barn, och den lättnaden går inte att beskriva med ord! Jag plussade vid 14 tiden på dagen, och det här är ju inget man tar på telefonen med sambon. Så jag ringde till M och grät och skrattade om vartannat. Hon kom sedan och hämtade upp mig så åkte vi och köpte en body och nappar som jag lade i en låda tillsammans med gravtestet. När sambon sedan kom hem på kvällen och vi krypit ner i sängen så fick han en present, och det tog ett tag innan han förstod. Haha det första han sa var "Redan?!" Haha. Sedan sa han " Men älskling, vad har du ställt till med?" Allt med ett leende på läpparna :) Det sjönk nog mer in för honom på julafton då våra nära och kära fick veta. För nu pratar han massor om lilla bebben. Eller bebbarna.
Chansen att jag väntar tvillingar finns där då vi har det på både min mamma o pappas sida, och sambons pappas sida. Men detta får vi troligtvis reda på när vi gör KUBtestet om ca 3 veckor. Vi förväntar oss inget förrän ultraljudet är gjort. Vi vill inte bli besvikna för att det inte är tvillingar och vi vill inte bli helt chockade om det skulle vara tvillingar. Så det är lika bra att inte förvänta sig något. Ett (eller 2) friska barn är allt som betyder något!
Annars har veckor bara flytit på med illamående, trötthet och humörsvängningar (bölar till det mesta faktiskt). Jag har dessutom gått upp minst 3 kg på bara några veckor! Barnmorskan sa att det är normalt då man gärna äter när man mår illa. Men magen är väldigt stor för att vara vecka 9 tycker jag, och det är därför jag misstänker tvillingar. Är det bara en bebbe där inne, ja då får jag börja simma! Haha :)
Chansen att jag väntar tvillingar finns där då vi har det på både min mamma o pappas sida, och sambons pappas sida. Men detta får vi troligtvis reda på när vi gör KUBtestet om ca 3 veckor. Vi förväntar oss inget förrän ultraljudet är gjort. Vi vill inte bli besvikna för att det inte är tvillingar och vi vill inte bli helt chockade om det skulle vara tvillingar. Så det är lika bra att inte förvänta sig något. Ett (eller 2) friska barn är allt som betyder något!
Annars har veckor bara flytit på med illamående, trötthet och humörsvängningar (bölar till det mesta faktiskt). Jag har dessutom gått upp minst 3 kg på bara några veckor! Barnmorskan sa att det är normalt då man gärna äter när man mår illa. Men magen är väldigt stor för att vara vecka 9 tycker jag, och det är därför jag misstänker tvillingar. Är det bara en bebbe där inne, ja då får jag börja simma! Haha :)
Vecka 9
Vecka 9
Kroppen: Tandköttet blir uppmjukat och kan därför bli mer lättblödande, var därför extra noga med tandborstningen. Olika graviditetshormoner påverkar dig, man kan fortfarande känna sig trött och illamående, men det brukar gå över om några veckor. En del kvinnor har små blödningar tidigt under graviditeten, det är inte ovanligt att det sker när mensen brukade komma. Det kan bero på alla hormonförändringar och på att slemhinnorna i kroppen blöder lättare när man väntar barn. Om blödningen skulle göra ont ska du söka hjälp.
Embryot: Embryot är nu stort som jordgubbe, cirka tre centimeter och fötterna är cirka två millimeter stora. Halsen tar form och käkarna är färdigutvecklade. Munhåla och näsa förenas, öron och näsa kan nu ses och ansiktet börjar totalt sett få mänskliga drag. Känseln utvecklas och embryot kan redan nu få hicka ibland.
Mina tankar och funderingar:
Idag går jag in i vecka 9 och det känns så skönt att vi börjar närma oss den "säkra" tiden. Men oron finns där ständigt. Jag tittar i trosorna vid varje toalettbesök, men det är kanske helt naturligt. Vi valde att gå ut med graviditeten tidigt då vi är så lyckliga över att vi äntligen blivit med barn. Det är något som vi vill dela med nära och kära, så länge vi kan. Skulle vi få missfall så kan dem ge oss den stöttning vi behöver då. Sen har jag velat ge min familj denna speciella julklapp så länge och tänk att jag nu fick det!
I övrigt mår jag okej, jag är illamående ofta och är väldigt trött, men det är hanterbart. Lite smått jobbigt är det också att det redan syns! Jag har gått upp några kilon redan, men barnmorskan sa att det är helt normalt då man gärna äter när man mår illa. Jag misstänker att det kan vara tvillingar också, då vi har detta i släkten på mammas sida. Det återstår att se vid ultraljudet :)
Kroppen: Tandköttet blir uppmjukat och kan därför bli mer lättblödande, var därför extra noga med tandborstningen. Olika graviditetshormoner påverkar dig, man kan fortfarande känna sig trött och illamående, men det brukar gå över om några veckor. En del kvinnor har små blödningar tidigt under graviditeten, det är inte ovanligt att det sker när mensen brukade komma. Det kan bero på alla hormonförändringar och på att slemhinnorna i kroppen blöder lättare när man väntar barn. Om blödningen skulle göra ont ska du söka hjälp.
Embryot: Embryot är nu stort som jordgubbe, cirka tre centimeter och fötterna är cirka två millimeter stora. Halsen tar form och käkarna är färdigutvecklade. Munhåla och näsa förenas, öron och näsa kan nu ses och ansiktet börjar totalt sett få mänskliga drag. Känseln utvecklas och embryot kan redan nu få hicka ibland.
Mina tankar och funderingar:
Idag går jag in i vecka 9 och det känns så skönt att vi börjar närma oss den "säkra" tiden. Men oron finns där ständigt. Jag tittar i trosorna vid varje toalettbesök, men det är kanske helt naturligt. Vi valde att gå ut med graviditeten tidigt då vi är så lyckliga över att vi äntligen blivit med barn. Det är något som vi vill dela med nära och kära, så länge vi kan. Skulle vi få missfall så kan dem ge oss den stöttning vi behöver då. Sen har jag velat ge min familj denna speciella julklapp så länge och tänk att jag nu fick det!
I övrigt mår jag okej, jag är illamående ofta och är väldigt trött, men det är hanterbart. Lite smått jobbigt är det också att det redan syns! Jag har gått upp några kilon redan, men barnmorskan sa att det är helt normalt då man gärna äter när man mår illa. Jag misstänker att det kan vara tvillingar också, då vi har detta i släkten på mammas sida. Det återstår att se vid ultraljudet :)
Bästa julklappen någonsin :)
Jag har nu vetat ett par veckor men inte kunnat berätta något då min familj skulle få veta först på julafton. Jag hoppas ni förstår det och jag låter bilden tala sitt enkla språk :)
Baka är inte riktigt min grej
Imorse gick jag upp halv 7 då jag inte kunde somna om. Jag har sovit dåligt de senaste dagarna, inget roligt alls. Så iallafall gick jag upp och satte igång och bakade lite lussebullar. Det gick väl lite sisådär. Jag är grym på matlagning, ego men sant :) Bakning å andra sidan, är jag urusel på! så även denna gången. Jag gjorde två satser, ena med saffran och ena utan. De med saffran blev bra, de andra fick jag kassta. Först jäste inte degen men jag tänkte jag försöker ändå, men shi fick jag. Men jag lär av mina misstag så det är bara att fortsätta försöka, för den dagen jag får barn vill jag kunna baka som min mamma gjorde när jag var liten..
Haha dem ser så roliga ut, jag är verkligen värdelös på att baka! :)
Haha dem ser så roliga ut, jag är verkligen värdelös på att baka! :)
Det saknas något..
En hel del av julklapparna är nu klara och det är bara några få kvar. Men det känns som att julkänslan har försvunnit. Eller är det bara jag som blivit äldre? Det var ju lucia igår, men inte var det någon skillnad mot alla andra måndagar. Inte för min del åtminstone. Det blir ju skillnad sen när (och om) man får egna barn, men det är så tråkigt att det inte är samma sak som vuxen. Jag älskar julen, allt som har med julen att göra! Men det är inte samma sak som när man var barn. Lite tråkigt, och sen blir det ju vad man gör det till. Men trots pyntet, julklapparna, lucia, julmaten, julmusiken, jul på liseberg så blir det inte samma sak som när man var barn. Håller ni inte med?
(bild lånad från google)
(bild lånad från google)
Ladda upp ordentligt
Jag ligger här hemma hos min mamma och slappnar av på soffan hela dagen idag, och tänkte bara uppdatera och skriva att jag har det bra. Det är så skönt att vara hemma igen. Här slappnar jag av på ett helt annat sätt än hemma i Örebro. Där är det alltid något som MÅSTE göras, här kan allt vänta. Och det är så skönt att för första gången på 1 år kunna slappna av och bara göra ingenting. Jag har det bra och jag kan göra det jag tycker om, såsom att laga mat, ta långa promenader och njuta av sällskapet av min familj. Jag laddar helt enkelt upp batterierna ordentligt! :)
Kärlek till er!
Tidigt imorgon bitti åker jag hem till min familj 23 mil härifrån och stannar där hela nästa vecka för att slappna av litegranna och få stöttning av min familj. Nästa vecka vill jag bara vila upp mig och vila mig från internet framför allt.. Det har varit långa tuffa månader och nu speciellt behöver jag bara få vara med min familj och slappna av.. Hoppas ni alla förstår detta!
Men ni ska också få en jättekram alla ni som har skrivit och stöttat mig med era vackra ord, det betyder så mycket för mig att ni finns här. Jag återkommer när jag har landat och står med två ben på jorden, just nu vet jag inte hur jag ska klara av att hantera allting.. Ta hand om er så länge allihopa!
Införskaffande
En långpromenad ska jag ta mig idag. Jag behöver verkligen skingra tankarna lite. Nervös, orolig och stressad. Jag ska införskaffa gravtest under dagen också, men magkänslan säger mig att jag inte kommer behöva använda dem denna gången. Jag har åtminstone kommit fram till ett beslut under morgonen och om fröken röd dyker upp mot all förmodan så ringer jag fertilitetskliniken. För då måste vi få hjälp. Jag orkar inte med det här längre. Det tar så mycket energi.
Nej en promenad är vad jag behöver. Det har hjälpt mig i många år när jag har haft mycket tankar som snurrar runt. Och just nu kan jag inte tänka på något annat och det äter upp mig inifrån!
Nej en promenad är vad jag behöver. Det har hjälpt mig i många år när jag har haft mycket tankar som snurrar runt. Och just nu kan jag inte tänka på något annat och det äter upp mig inifrån!
Verkligheten sjunker in..
Jag har inget hopp kvar. Det känns som vilken mens som helst. Jag måste försöka ändra mitt tankesätt nu, så jag kan ta smällen när mensen kommer. Jag får inte bryta ihop. Inte igen. Jag orkar inte det. Jag har mått så himla bra de senaste dagarna, och det var väl just därför jag lyckades inbilla mig att vi lyckats denna gången. Men min magkänsla säger mig att jag inte är gravid nu, den gjorde det förra veckan. Då jag var upprymd över att jag slutat mitt jobb, att jag äntligen mådde bra igen. Men nu, när verkligheten sjunkit in, så säger magkänslan att mensen är på ingång. Jag måste bara hitta ett sätt att hantera det, och just idag kan jag inte hantera det här. Jag klarar det inte. Det gör så ont, och jag vill gråta, men jag vill inte visa mig svag inför sambon. Inte igen, inte för det här en gång till..
Skakar som ett asplöv!
Varje gång jag går på toaletten kollar jag oroligt i trosorna. Varje gång! Och toabesöken har ökat dramatiskt sen igår kväll. Inte för att jag kanske är så kissenödig så jag bara MÅSTE kissa, det kan vara så att jag bara vill kolla.. Va nervös jag är denna gången då! Det tar så mycket energi från mig, tur min bästa vän är på väg hit för en kopp kaffe. Hon är en ängel som alltid tar sig tid att lyssna på mina problem, jämt. Jag fattar inte hur hon står ut, och det kanske hon inte gör.. Men hon finns där för mig, och det värdesätter jag! Jag hoppas hon vet det..
Sen får jag väl lägga mig på soffan med en bok och försöka slappna av.. Jag har försökt fördriva tankarna på något annat genom att äntligen fixa en juldesign, jag är ganska nöjd faktiskt :)
Sen får jag väl lägga mig på soffan med en bok och försöka slappna av.. Jag har försökt fördriva tankarna på något annat genom att äntligen fixa en juldesign, jag är ganska nöjd faktiskt :)
Gah!
Usch, det börjar närma sig. Det känns som mensen kommer. Jag är rädd, nervös och mindre hoppfull idag. Jag är rädd för att jag lyckats lura min kropp ytterligare en gång med att tro att jag är gravid. Jag är nervös för jag vet inte hur jag kommer reagera denna gången när fröken röd dyker upp. Jag vet inte. Jag mår ju bättre för övrigt så det är klart det kanske hjälper mig att inte bryta ihop, men helt ärligt så vet jag inte. Det känns som att jag vill sova bort de här 3 sista dagarna. Jag är så nervös!
Inget än så länge iallafall..
Jag börjar bli bra nervös nu. Tyvärr är jag inte lika positiv längre. Det börjar kännas som att mensen är på gång igen. Det som får mig att bli delad är bröstvårtorna, dem brukar inte göra ont när jag får mens. Än så länge har ingen fröken röd dykt upp men jag kan inte släppa tankarna, nervositeten eller hoppet innan hon knackar på dörren. Eller rättare sagt innan onsdag. Har inte mensen kommit fram till onsdag morgon så blir det gravtest på torsdag morgon. Sist gång kom min mens på tisdag kväll, så vi får väl se när hon dyker upp(eller kanske inte). Jag försöker att tänka positivt, som jag gjort de senaste dagarna, men det är svårt nu. Jag kan inte riktigt slappna av.. Gah! Jag avskyr denna väntan varenda jäkla gång! :(
Lite för optimistisk
Okej, idag är jag inte lika optimistisk, men jag är fortfarande väldigt hoppfull. Jag tror verkligen att det finns en chans att jag är gravid denna gången. Men då jag gjorde sista dagen på jobbet i fredags så var jag lite väl optimistisk tror jag. Positiv får jag vara, men det får inte bli så att jag lurar mig själv. Chansen att jag är gravid nu är inte ens större än 5%! Oddsen talar inte direkt för att det är våran tur nu, men hoppet finns där fortfarande..
Just nu har jag inte så mycket gravsymtom.. Magen gör lite uppror emellanåt, sura uppstötningar, har en slags molande värk under magen, ömma bröstvårtor. Men det är allt. Det som gör mig mest hoppfull, det är bröstvårtorna! Jag har aldrig ont i dem när mensen är på väg, aldrig! Bara vid ägglossningen och den hade jag för 2 veckor sedan exakt. Så allt vi kan göra är att vänta, och hoppas. För hoppet är det vi har kvar..
Låt mig vara glad om bara för en stund
Jag kan inte sluta le! Sambon undrar varför jag är så glad, han vet lite om symtomen men inte om det sistnämnda. Jag säger att det beror på att jag är så lättad för att jag gör min sista dag på jobbet imorgon, men det är ju inte bara därför. Jag vill inte att han ska veta, jag vill överraska honom om jag får ett plus nästa vecka! Jag vet inte om det är för att jag är så glad och lättad för att jag slutar imorgon, men jag känner att det inte spelar någon roll. Låt mig vara glad, låt mig vara positiv, låt mig få tro att jag är gravid ett par dagar till. Jag mår så bra just nu. Det känns så bra. Hoppas det blir bättre genom ett plus på stickan nästa vecka, då kommer jag vara i sjunde himlen! :)
Är det verkligen så?
Jag har ömma bröstvårtor, det har jag ALDRIG när mensen är på gång. Jag kan inte hjälpa det, jag kan inte sluta le! Är jag gravid äntligen? kan det verkligen vara sant?
Har magkänslan rätt denna gången också?
Både jag och min bästa vän M är övertygade om att jag är gravid denna gången. Ni som läst min blogg ett tag vet att min magkänsla inte brukar ljuga, och den här gången säger den mig att jag är gravid. Det kan vara så att då jag nu har börjat må så mycket bättre, är gladare och positiv så påverkar det omdömet. Men låt det då vara så. För jag mår så bra, är så glad och har sån energi att skulle fröken röd komma på besök nästa vecka så kommer jag kunna hantera det på ett helt annat sätt än tidigare. Jag har bara 1,5 dag kvar på jobbet sen är det slut på detta kapitlet och jag kan bli helt återställd!
Symtomen som talar för att jag är gravid är till exempel: sura uppstötningar, rapar en massa, en molande värk som om mensen är på g men det är inte samma värk som det brukar vara, utan det det "drar" lite mer i mitten under magen och neråt (eller hur jag nu ska förklara), jag är otroligt trött vissa dagar, värmevallningar och ibland lite illamående. Inte så att det känns som att jag ska spy, utan lite illamående i magen som kommer och går lite då och då under dagen, humörsvängningar.
Jag vet inte, det kan ju vara magkatarr, eller att jag druckit för mycket kaffe de senaste dagarna då jag har varit förbannat trött, eller så håller jag på att bli sjuk och får feber emellanåt.. Men jag håller alla fingrar och tår och fortsätter med mitt positivt tänkande och fortsätter vara mitt glada jag tills nästa vecka :) Det återstår att se om magkänslan har rätt denna gången också..
Symtomen som talar för att jag är gravid är till exempel: sura uppstötningar, rapar en massa, en molande värk som om mensen är på g men det är inte samma värk som det brukar vara, utan det det "drar" lite mer i mitten under magen och neråt (eller hur jag nu ska förklara), jag är otroligt trött vissa dagar, värmevallningar och ibland lite illamående. Inte så att det känns som att jag ska spy, utan lite illamående i magen som kommer och går lite då och då under dagen, humörsvängningar.
Jag vet inte, det kan ju vara magkatarr, eller att jag druckit för mycket kaffe de senaste dagarna då jag har varit förbannat trött, eller så håller jag på att bli sjuk och får feber emellanåt.. Men jag håller alla fingrar och tår och fortsätter med mitt positivt tänkande och fortsätter vara mitt glada jag tills nästa vecka :) Det återstår att se om magkänslan har rätt denna gången också..
Kan de små pojkarna försvinna?
Jag håller med min vän M, varför går man inte på familjeliv och läser trådar som bara upprör en? Det senaste har jag läst om många fall där dem inte har hittat några spermier hos sin partner. Jag vet inte hur det fungerar riktigt, men min sambo lyckades för många år sedan göra sin dåvarande flickvän gravid (dem gjorde abort) men då är min fråga, kan spermierna "försvinna" efter ett antal år? Minska kan jag förstå, men kan dem försvinna helt? Han har inte haft några infektioner eller liknande. Vad trött man blir på sig själv! Nu oroar jag mig för det också. Vi får väl se nästa vecka. Jag tycker dock att dagarna går otroligt sakta just nu..
Lchf igen?
Om fröken röd bestämmer sig för att dyka upp nästa vecka så har jag bestämt mig för att börja köra igång med lchf igen. Lchf står för Low Carb High Fat och innebär helt enkelt att man äter mycket litet kolhydrater eller inga alls, medans man äter fett såsom grädde, creme fraiche, bacon, ägg osv. Och grönsaker förstås. Jag åt detta för ca 1,5 år sedan och jag har aldrig mått så bra som jag gjorde under dem månaderna. Jag hade en energi som jag aldrig upplevt förut, jag kände mig pigg och glad. Dessutom sägs det att lchf metoden ska öka fertiliteten. Värt att börja då igen, eller hur? Men det återstår att se om ungefär 1 vecka..
Världens finaste julklapp
Här sitter jag nu och dricker mitt morgonkaffe medans sambon sover och tankarna bara snurrar på för fullt. Det är så svårt att låta ibland emellanåt. Att hoppas och längta så fruktansvärt. Jag kan inget annat göra än att be om ett mirakel att jag blivit gravid denna gången. Det skulle vara den finaste julklappen vi någonsin kommer att få! Ett pluss på stickan, en dröm blir sann och en jul som blir extra lycklig. Det är allt jag hoppas, väntar och längtar efter. Julen är ju trots allt en tid för mirakel..
