One step at a time
Jag tog en promenad för att rensa tankarna lite. Jag kände mig riktigt glad imorse och under förmiddagen, men sedan började tankarna snurra igen. Inte bara om barn, utan om allting. Högskoleprovet, jobbet, gamla vänner, min vikt, you name it! Och en promenad var verkligen vad jag behövde. Det känns mycket bättre trots att tankarna fortfarande snurrar. Dem blir lättare att hantera efter en promenad tycker jag. Lättare att trycka ner dem på något sätt. Under promenaden iallafall så spelades Jordin Sparks - One step at a time och den gick på repeat dem sista 15 minutrarna av promenaden, den fick mig att tänka om en gång till. Take on step at a time, there's no need to rush, its gonna happen baby..
Det är jobbigt när många tankar snurrar i huvudet, det var riktigt duktigt att du gav dig ut på en promenad! Det brukar hjälpa faktiskt när tankarna snurrar runt, runt, runt. Du är ju ung, du har hela livet på dig att göra allt du vill hinna. No need to rush. Men jag förstår dina känslor, jag är likadan. Vill så gärna ha en liten att ta hand om. Så mycket att jag mår dåligt över det ibland. Jag längtar så mycket att det ibland gör ont i hjärtat på mig.. Men sambon vill vänta :/ Kram!
Nu har jag lyssnat på låten och den når mig på samma sätt som för dig. Jag började läsa din blogg i veckan och har nu läst alla inlägg. Anledningen till att jag fastnade för bloggen är att vi är i ungefär samma situation... Jag och min sambo har försökt bli med barn över ett år, men det tycks inte vilja hända ngt:( Jag har oregelbunden mens vilket gör det hela svårare, som du vet. Jag tänker fortsätta följa dig och hoppas att du snart blir gravid. Kram
