Så här är det

Jag har tänkt igenom det här med att lägga ut den informationen jag sitter på. Och jag får helt enkelt vänta två veckor till med att skriva ut hur jag har haft det de senaste månaderna. Men det jag kan säga är att jag nu har sagt upp mig. Igår gick jag in till chefen och sa helt enkelt upp mig. Jag har tvivlat, men det beror nog mest på nervositet. För jag vet att detta är rätt beslut för mig. Jag har mått så dåligt att jag till och med vart sjukskriven 2 veckor på grund av deprission och ångest. Det säger ganska mycket tycker jag. Att gå till ett arbete där man bara får höra att man är dålig, att man alltid gör fel, ständigt bli hackad på, men att aldrig får höra något som man gjort bra, eller få se ett uns av uppskattning från hans sida så är det inte konstigt om det äter upp dig till slut.

Det som förvånar mig mest är hur alla mina arbetskamrater kan gå kvar och ta all skit? Det bara är så säger de flesta, men så kan man ju inte resonera och skaka på axlarna. Så SKA det inte vara. På min förra arbetsplats så splittrades min grupp upp på grund av att folk snackade skit om varandra osv, och då tog jag som handledare upp det med min chef som såg till att vi fick gå en kurs i hur man arbetar i team. Det är bara ett av många exempel. Min förra chef var också en urusel chef, men hon såg till att sin personal trivdes tillsammans åtminstone. För att trivs personalen så syns det på arbetsresultatet.

Nu är det iallafall 2 veckor kvar sen gör jag min sista dag och just nu känns det mycket skönt att veta! Nu ska jag satsa på att utbilda mig och skaffa mig ett ordentligt arbete. Mitt arbete är ju inte enda anledningen till att jag mått dålig, herregud, det är mycket annat såsom min morfar, att vi inte blir gravida och så vidare. Jag har bara fått negativa besked under en väldigt lång tid men jag var tvungen att börja någonstans och i grund och botten är det mitt arbete som får allting annat att verka värre än det egentligen är. Men nu börjar det ljusna. Och snart kanske vi får fler goda besked, jag hoppas ju på att storken kommer och knackar på dörren innan julafton :)


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0