Dumma skrämmande tankar
Dumma elaka tanke, försvinn! Tycker inte om denna skrämmande tanke. Men det kanske är lika bra att försöka intala sig själv att vi är ett av dem där paren som kommer få försöka i flera år, med utredningar, IVF försök, hormonbehandlingar och Ältest och gud vet vad. Kanske är lika bra att gå in med den inställningen. För att inte förstöra oss själva. Kanske är lika bra att jag inte blir gravid inom det närmsta året. Måste försöka fokusera på nya jobbet och allt vad det innebär. Det passar inte in med en graviditet just nu. Oavsett hur ont det gör, oavsett hur mycket vi än vill, oavsett hur mycket det brinner i oss. Kanske lika bra att ge upp. Ta det som det kommer. Men hur gör man det? Jag har försökt. Vi har försökt slå bort tankarna, önskan och försöken. Men hur bär man sig åt, egentligen? När det verkar så enkelt att bli med barn för andra. Och så svårt för oss. Varför är det så svårt för oss? Vad gör vi för fel? Dumma tankar, försvinn. Dumma önskan, försvinn. Jag vill bara slippa känna smärtan, jag vill vara glad för mina nära, men hur ska jag kunna klara av detta när det gör så ont samtidigt? Hur ska jag kunna glädjas med dem jag älskar när det svider och känns så orättvist?
Kommentarer
Postat av: M
Du kommer att klara det fint för det ena utesluter inte det andra. När folk i din närhet blir gravida så FÅR du tycka att det är orättvist. Det FÅR göra ont. Men samtidigt som det känns skit, så kan det kännas ok och att man är glad för någon annan. (jag har varit i samma sits, så jag vet) Tillslut så vänjer man sig vid tanken, och så gör det inte alls så ont längre. Fast det är klart, det beror ju också på hur den gravida hanterar det. Det är ju skillnad på att låta det vara ett ofrånkomligt faktum och att skryta med det...
Trackback
