villblimammasnart

Tuff dag idag, väldigt mycket bebisar överallt. På jobbet, vänner som ploppat ut barn, vänner som väntar barn, arbetskamrater som väntar barn, arbetskamrater som fått barn som kommer förbi på fika, you name it! Inbillningssymtomen blir starkare, och jag ska plåga mig med ett gravtest imorgon. Bara för att jag ska inse någon jävla gång att jag inte är gravid. Jag har inte haft ägglossning, jag måste fatta någon jävla gång att den är oregelbunden och kommer typ var 97e dag. men kroppen är bra på att lura sig själv, hjärnan signalerar till kroppen att "oj vilken märklig känsla jag har under magen" "oj vad illamående jag känner mig" "oj vad överdrivet trött jag är" Men det är bara ta ett test och sen får jag helt enkelt bli ledsen ett par dagar, inte mig emot faktiskt. Hellre det än att gå runt och inbilla mig dag ut och dag in att jag är gravid. För det får mig bara att hoppas, och längta ännu mera och helt ärligt det suger ur en massa energi och tankar som kan gå till vettigare saker. Min tid kommer försöker jag intala mig själv. Och jag försöker tänka positivt. jag försöker vända på varenda negativ tanke till positivt tänkande istället, det går en stund, sen kommer de negativa tillbaka och så försöker jag vända på det och ja, så här ser mina dagar ut i stort sett.. Så imorgon blir det ett test för att jag ska få se, och att min lilla hjärna ska fatta att nu får det vara nog med inbillningssymtom. Jag har tröttnat, ge mig symtom som verkligen visar att jag är gravid när jag väl är gravid istället, nu får det vara nog!