villblimammasnart

Inatt drömde jag en dröm som skapade både lyckokänslor och obehagskänslor. Jag drömde att jag fick ett plus på stickan, men samtidigt som jag blev överlycklig så blev jag jättenervös. Hur skulle sambon ta det? Skulle han verkligen bli lika glad? Vad skulle han säga? Och så känner jag även i verkligheten. För ibland känns det som att barn är något som vi båda vill ha, men ibland känns det som att han inte är redo riktigt än, för det kan gå veckor och han säger inte ett ord om barn. Medans jag själv pratar om det varje dag, skriver om det flera gånger per dag, och tänker på det dygnet runt. Nu kanske det låter lite som att jag är väääldigt stressad, men så är inte läget. Läget är som så att önskan och längtan är fruktansvärt starka! Men jag stressar inte på min sambo eller så, för sätter man press på honom så blir det nog inga barn. Men jag kan ju inte styra mina känslor, känner jag den här önskan och längtan som jag gör, så kan jag inte styra det. Jag kan kontrollera det, men inte styra över känslorna. Trots drömmen, och de obehagliga känslorna så hoppas jag på ett plus om 2 veckor!