paniken

Nu börjar paniken krypa på. Ångesten dunkar i bröstet. Jag vill verkligen inte. Måste bort härifrån. Måste komma in på universitetet. Annars kommer jag gå under. Jag kommer krypa in i mitt skal och jag kommer inte hitta ut. Att jag känner mig kallsvettig, orolig och illamående är inget bra alls. Men snart, förhoppningsvis snart är allt över. Och jag kan börja må bra igen.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0