One step at a time
När jag först flyttade 23 mil från min hemstad. Min trygghet, min familj och mina vänner försvann och jag stod för första gången på egna ben och gjorde något som jag själv ville för första gången under mitt liv. Jag har alltid lyssnat och gjort som alla andra sagt till mig, som tex att min pappa ville att jag skulle läsa Samhällskunskaps programmet på gymnasiet för att jag hade hjärnan, trots att jag egentligen ville läsa något annat. Nu stod jag alltså upp för mig själv och följde mitt hjärta. Jag ville leva tillsammans med min fästman, jag ville bort från min hemstad, jag älskade den här staden från första dagen. Nu har jag lyckats bygga mig ett liv här, nya vänner, ett jobb och min älskade sambo vid min sida.
Men nu börjar prövningarna. Ska jag studera vid universitetet eller fortsätta jobba? Är det värt att leva snålt för att få en grund att stå på med chansen att få ett välbetalt jobb för att ge oss och vår kommande familj en ekonomisk trygghet? Svaret är ganska enkelt. Problemet är att jag först måste klara matematik C kursen, vilket innebär att jag måste jobba 10-11 timmar om dagen inklusive räkna matte på sidan av. Kommer jag klara detta? Jag vet inte, men jag måste försöka. Visserligen har jag orken men jag måste få sålt bilen, dra ner på mina utgifter, ta den där resan till thailand för att ladda om batterierna ordentligt och fokusera på att klara matten, byta jobb och ta mig in på universitetet. Får jag chansen kommer jag ta den. Jag vill verkligen studera, utbilda mig till något ordentligt och få en ekonomisk trygghet. Det är värt alla långa sena nätter, ekonomiska neddragningar och stressen. Viljan är stark just nu. Men först av allt måste jag ordna upp mina ekonomiska bekymmer och det kommer ordna sig så fort jag får sålt bilen. Man kan inte plugga om man har lån och krediter. Jag klarade av detta när jag arbetade inom industrin men inte nu när jag jobbar inom ica eller om jag ska plugga. Dags att vakna upp, ta tag i det och ordna detta på bästa sätt. Hus får komma när tiden är rätt för oss. Det är den inte just nu. Barn likaså. Jag orkar inte gå runt och må dåligt över detta faktum. Vårt barn kommer när tiden är rätt för oss, hoppas jag. Just nu lägger jag all energi på oss och vårat liv som det ser ut idag. Det är lika bra att ordna det först. One step at a time..
Men nu börjar prövningarna. Ska jag studera vid universitetet eller fortsätta jobba? Är det värt att leva snålt för att få en grund att stå på med chansen att få ett välbetalt jobb för att ge oss och vår kommande familj en ekonomisk trygghet? Svaret är ganska enkelt. Problemet är att jag först måste klara matematik C kursen, vilket innebär att jag måste jobba 10-11 timmar om dagen inklusive räkna matte på sidan av. Kommer jag klara detta? Jag vet inte, men jag måste försöka. Visserligen har jag orken men jag måste få sålt bilen, dra ner på mina utgifter, ta den där resan till thailand för att ladda om batterierna ordentligt och fokusera på att klara matten, byta jobb och ta mig in på universitetet. Får jag chansen kommer jag ta den. Jag vill verkligen studera, utbilda mig till något ordentligt och få en ekonomisk trygghet. Det är värt alla långa sena nätter, ekonomiska neddragningar och stressen. Viljan är stark just nu. Men först av allt måste jag ordna upp mina ekonomiska bekymmer och det kommer ordna sig så fort jag får sålt bilen. Man kan inte plugga om man har lån och krediter. Jag klarade av detta när jag arbetade inom industrin men inte nu när jag jobbar inom ica eller om jag ska plugga. Dags att vakna upp, ta tag i det och ordna detta på bästa sätt. Hus får komma när tiden är rätt för oss. Det är den inte just nu. Barn likaså. Jag orkar inte gå runt och må dåligt över detta faktum. Vårt barn kommer när tiden är rätt för oss, hoppas jag. Just nu lägger jag all energi på oss och vårat liv som det ser ut idag. Det är lika bra att ordna det först. One step at a time..
Kommentarer
Trackback
