villblimammasnart

Det är konstigt det där med ägglossning. Varje gång jag (antagligen) har ägglossning så hamnar jag i dem här "längtar efter en liten bebis så det gör ont i hela kroppen" perioderna.. Som nu. De senaste 3 dagarna så önskar jag och längtar jag mer än något annat efter en bebis. Så det gör ont. Jag har till och med valt temat i barnkammaren! Ibland kan jag inte låta bli att skratta åt mig själv, för varför skulle jag bli gravid? Jag kan inte, uppenbarligen, och så är det bara. Jag måste gå in med denna attityden, för att jag inte ska hamna i dem där depp-perioderna jag haft tidigare. Jag har jobbat hårt och jobbar fortfarande mycket med mig själv för att inte fundera för mycket på det här med barn, utan låta det komma som det kommer. Och jag måste fortsätta med det. Jag får inte känna pressen eller stressen bara för symtomen finns nu, utan bara njuta av att allting börjar bli bättre mellan mig och sambon. Njuta av närheten, kärleken och ömheten. Och ta en dag i taget. Jag måste sluta sätta press på mig själv! Men det är så svårt ibland, riktigt svårt att hålla tillbaka den där tåren som faller nerför min kind när jag ser en söt liten bebis med en mamma som bara strålar av stolthet och lycka..