Uppskattning
Idag är det många som använder facebook, och det är en utmärkt sida där man kan behålla kontakten med folk man känner. Det som svider är när man ser gamla vänner som har barn, är gravida eller till och med har sitt andra barn på g. Jag kan inte hjälpa att en tår börjar grumla sig i ögat. Min högsta önskan just nu är att få ett litet barn. Starta våran lilla familj. En familj som kanske inte har alla pengar i världen, eller ett hus, eller som kanske inte kan köpa den där dyra volvon, men vi har kärleken, vi har en underbar lägenhet med uteplats, vi har varandra och vi kommer skämma bort den där lilla bebisen! Vi som får vänta, längta, önska och försöka så här, kommer nog att uppskatta graviditeten på ett helt annat sätt än för de som blir gravida snabbt. Jag säger inte att dem som blir gravida snabbt inte uppskattar det, eller är överlyckliga, men det jag säger är att ju längre man får vänta, ju mer man får kämpa, ju mer man måste hoppas, desto mer uppskattar man när det väl händer tror jag. Efter allt slit, alla känslor, alla tårar osv. Jag har nu iallafall fått en tid hos kvinnokliniken för att kolla upp det här med min oregelbundna mens, då det kan vara en cysta, på grund av andra tecken jag har. Men detta blir inte först förrän i augusti. Men jag ska ta mig till vårdcentralen nästa vecka, göra en gynundersökning, lämna urininfektions prov och bara försöka kolla och ta reda på om det är något som är fel.
