Min hjärna säger mig elaka saker
Jag måste sluta plåga mig själv så här. Varför går jag in och läser på gravidas bloggar? Massor, varje dag! Jag sårar ju bara mig själv. Önskan om ett barn är så stort, det gör ont i mig! Jag har inte känt så här sen i november, och nu har alla mamma känslor börjat komma tillbaka. Det känns skitjobbigt emellanåt. Det går liksom inte att beskriva, det är bara jobbigt, helt enkelt. Så där jobbigt att tårarna börjar bränna i mina ögon när jag läser, hör eller ser något som har med bebisar att göra. När en av mina närmsta vänner pratar om sin bebis som ligger och sparkar i hennes mage, när hon pratar om att dem diskuterat namn, eller tittat på kläder vagn osv. Jag vill inte höra, men det känns som att det är det enda vi pratar om nu för tiden. Jag hatar min kropp! Jag hatar min jävla mens som inte kan vara regelbunden som alla andras! Jag hatar att min kropp gör det så svårt för mig att bli gravid. Jag hatar min hjärna som säger mig att det inte beror på mensen, den säger ibland att det är helt enkelt så att jag inte kan få barn. Min hjärna säger att det är fel på min kropp, jag kommer aldrig få barn. och det gör ont!
