Helgen med det stora H
Ikväll åker jag och sambon hem till min familj över helgen. Det ska bli så otroligt skönt att komma hem ett par dagar. Lägga barntillverkningen lite på hyllan och bara slappna av. Jag kommer bli antingen besviken på måndag/tisdag om mensen kommer eller förvånad om den inte gör det. Vilket fall som helst så kommer de nya omständigheterna i mitt liv som avgörs i nästa vecka/ kanske imorgon redan göra det enklare och lättare för mig att hantera ännu ett negativt test eller om mensen beslutar sig för att dyka upp. Allt det här märker vi i början av nästa vecka. Kanske vi plussar, kanske min ekonomiska situation förändras och allt kommer lösa sig till ett lyckligt slut. Kanske mensen dyker upp, min ekonomiska situation förändras inte och allt kommer bli skit. Jag kan ju säga att mitt liv kanske tar en helt ny vändning och blir så mycket bättre, eller så kanske mitt liv tar ett tvärt stopp och fortsätter vara tufft. Vilket alternativ det än blir så är det lite spännande, samtidigt som jag måste försöka leva kvar i verkligheten och vara beredd på att allt kan hända.
Sista rycket i fabriken
Jag satt uppe ett par timmar igår kväll och letade efter artiklar och trådar i olika forum om olika tips och råd för att öka chanserna för att bli gravid. Så imorgon när jag och sambon åker hem till min familj så ska vi försöka ta oss till en hälsokost affär och köpa lite smått och gott till oss båda! Sen att lyfta på benen, lägga kudde under ryggen osv, tar jag med en nypa salt. Men jag ska testa, jag brukar ligga kvar i sängen minst 20 minuter efter sex men det har ju uppenbarligen inte hjälpt det heller. Lite rosenrot, zink, grapefruktjuice, järn, extra mycket grönsaker och frukt, bidrottninghonung (?) osv. Sambon har total förbud på varma bad! Och jag måste börja motionera. Jag är bra sugen på att börja jogga, det trodde jag aldrig om mig. Jag HATAR att springa men jag täntke jag börjar småjogga lite granna och ser hur det känns. Känns det bra så är det ju bara att fortsätta och känns det inte bra så kan jag promenera istället :) Något måste ju hända snart! bebisfabriken har varit öppen väldigt länge nu och det känns som att den kommer få stänga om det inte händer nåt, väldigt snart..
Vad gör man?
Förra veckan gjorde jag ett gravtest på tisdagen, för att jag då verkligen trodde jag var gravid eftersom jag haft mens regelbundet två gånger i rad, men nej då det var ju negativt. Men det jag inte skrev här var att på måndag kväll när jag var som mest nervös tog jag och använde ett ÄL test, då jag hade liknande symtom som jag brukar ha vid ÄL. Det visades en rosa rand nedtill, men jag kunde inte avgöra om den var svagare eller lika stark som kontrolltecknet. Men jag hade ont i bröstvårtorna och "huggande" smärta under magen i ett par dagar efter det och därför misstänker jag att jag hade ÄL och att mensen var förflyttad en månad framåt (oregelbunden med andra ord). Så sambon och jag satte igång på måndag kväll för att täcka upp alla möjligheter. Så nu på måndag/tisdag nästa vecka borde ju mensen komma om det nu var ÄL förra veckan, och gör den inte det får det bli ett gravtest och visar det negativt så har jag ingen aning om vart jag är i menscykeln överhuvudtaget och då kan vi lika gärna lägga ner det här projektet och skaffa en hund istället. Hur länge orkar man hoppas egentligen? hur länge orkar man försöka? hur länge orkar man kämpa?
!#%&(/@¤%&¤%$£@£¤#/&¤(/!!
M och D tog med mig på Sannamarknaden igår i fjugesta. Det var riktigt skönt att få komma ut och göra något speciellt för en gångs skull. Men när vi kom till bebiskläder delen så var det inte lika roligt. Det sved och skrek i mitt hjärta när dem stannade för att titta på bebiskläder till sin bebis (M är i v.25). Jag försökte svälja det, jag försökte le och jag försökte att slå bort tankarna. Men det är inte lika lätt som det verkar. Jag vill också kolla på bebiskläder! Jag vill också köpa en massa kläder med söta mönster som dinosaurier till mitt väntade barn. Jag gick lite åt sidan och skickade ett sms till sambon och skrev att det var lite jobbigt, han svarade som jag väntade mig: det kommer älskling, vår tur kommer :). Men NÄR?! Varför tar det så jävla lång tid för oss?! Jag vet att jag har oregelbunden mens men det måste ju fan vara något annat som är fel! För det här kan inte stämma. Jag ger upp snart, eller jag kan inte. Jag har försökt att ge upp tanken under mer än ett halvår och det har inte funkat hitills. Så varför skulle det funka nu för? Jag vill bara bli mamma, är det så jädrans mycket begärt?! (Ursäkta för alla fula ord och förlåt M för att jag inte berättade för dig igår hur jag kände men jag vill ju inte dra ner eran lycka för min olycka.. )
Utan dem
Den här veckan är jag sjukskriven också, men nästa vecka måste jag försöka ta mig till jobbet. Jag börjar känna mig starkare, mina promenader har hjälpt ganska mycket. Att jag kunnat sova när jag behövt, att kunna göra sådant som jag annars inte hinner på grund av mina arbetstider har också hjälpt. Till helgen ska jag och sambon åka hem till min familj då min morfar fyller 80 år! Han klarade sig till sin 80års dag, vilket vi alla är överlyckliga för! Nu håller vi tummarna att han klarar sig över jul också.
I helgen ska vi åka hem till min hemstad och jag tror att en helg hemma hos min familj och vänner kan ge mig ny energi som gör att jag klarar av sista tiden fram till nyår. Det händer en hel del fram tills dess så jag hoppas tiden bara snurrar på och att det går snabbt. Snart kommer jag vara mig själv igen. Snart kommer den där glada, utåtriktade och sociala Sophie tillbaka. Jag känner det på mig. Jag måste bara ha tålamod. Och min sambo visar att han har tålamod med mig, han visar att han finns här för mig när jag behöver han som mest. Det är tufft just nu, på många fronter, men jag har han vid min sida och min underbara vän M som ställer upp i vått och torrt ♥ Utan dessa älskade 2 personer i mitt liv och vid min sida, vet jag inte hur jag skulle tagit mig igenom denna otroligt tuffa period.
I helgen ska vi åka hem till min hemstad och jag tror att en helg hemma hos min familj och vänner kan ge mig ny energi som gör att jag klarar av sista tiden fram till nyår. Det händer en hel del fram tills dess så jag hoppas tiden bara snurrar på och att det går snabbt. Snart kommer jag vara mig själv igen. Snart kommer den där glada, utåtriktade och sociala Sophie tillbaka. Jag känner det på mig. Jag måste bara ha tålamod. Och min sambo visar att han har tålamod med mig, han visar att han finns här för mig när jag behöver han som mest. Det är tufft just nu, på många fronter, men jag har han vid min sida och min underbara vän M som ställer upp i vått och torrt ♥ Utan dessa älskade 2 personer i mitt liv och vid min sida, vet jag inte hur jag skulle tagit mig igenom denna otroligt tuffa period.
Orka?
Det märks att det är söndag. Alla ligger och är bakfulla, själv är jag trött och seg och det går bara skit på tv. Så jag måste försöka hitta på något! Jag skulle kunna öva lite på högskoleprovet, jag skulle kunna ta mig ut på en lång promenad i det sköna höstvädret, jag skulle kunna ta ett långt bad, jag skulle kunna tvätta dem sista kläderna, men jag finner ingen ork! Jag har ingen energi just nu. Och att bara ligga i sängen med en bok eller titta på något tråkigt på tv gör mig bara rastlös, så vad gör man? Vad ska jag göra för att få igång mig själv till att orka göra något?
glasklart!
Det är klart jag vill jobba igen, jag vill inte gå hemma och vara deprimerad. Klart jag vill börja leva normalt igen, men att sätta press på mig, ge mig dåligt samvete och ångest hjälper mig ingenstans! Det är lördag, jag försöker att tänka positivt, jag försöker ta mig ur min deprission, jag försöker verkligen göra sådant jag tycker är roligt för att ta mig ur det här, men nu har tankarna börjat snurra igen. Tårarna rinner och jag vet varken ut eller in just nu! Jag kan inte ta dessa beslut idag. Jag får känna efter på måndag. Att sätta press på mig som är deprimerad just nu, hjälper mig inte ett dugg. Det gör saken värre! :(
Titta han snackar!
Ikväll blir det fredagsmys med sambon hela kvällen♥ Idag har dessutom varit en dag utan tårar, första dagen sen i tisdags. Kanske tack vare promenaden jag tog, badet med lugna favoriter och tända ljus, och att jag fått städat här hemma, så jag trivs. Jag känner mig lugnare åtminstone och det gör att jag känner mig bättre till mods. Nu i helgen ska jag fortsätta göra sådant jag tycker om såsom promenader, fika med vänner (som jag aldrig annars finner varken tid, ork eller lust för), ta ett bad om jag känner mig stressad, vila, läsa en bok och bara slappna av. Bara vila upp mig helt enkelt.
Nu ska jag dock titta klart på Simpsons och sen börjar "Titta, han snackar" som jag bara älskar! Den är kanske lite löjlig men den är ju bara så söt :)
Hitta min styrka
Nu när jag är sjukskriven resten av veckan (idag och imorgon), så ska jag göra allt jag kan för att bli mig själv igen. Jag är deprimerad, jag fick en panikångestattack i tisdags, men idag ska jag ta mig ut på den där promenaden som jag vet kommer få mig att må lite bättre. Jag ska ta mig det där badet och läsa en bok, som jag aldrig hinner annars. Jag ska laga nya maträtter, för jag älskar att laga mat men jag har aldrig tid eller ork för att göra det efter jobbet. Jag ska sova om jag känner mig trött, jag ska försöka börja äta ordentligt igen, försöka hitta på sådant jag tycker är roligt för att få tillbaka styrkan att klara vardagen. Och jag ska börja denna dagen med frukost och sedan en promenad. Sen får vi se vad dagen har att erbjuda!
Tidig torsdag morgon
Jag har svårt att sova. Vaknade för ca 2 timmar sedan och har inte kunnat somna om. Jag är Trött! Och idag ska jag träffa läkare och kurator för att se vad dem kan göra. Jag vet inte riktigt vad jag förväntar mig av dem här samtalen men det återstår att se. Jag vill helst inte drabbas av en panikångestattack igen, det var riktigt jobbigt och skrämmande!
Bitarna måste falla på plats
Jag har sjukskrivit mig idag. Jag kom inte ur sängen imorse. Jag har legat hela natten och gråtit, är helt slut. Jag har ringt en kurator på vårdcentralen för jag måste träffa henne igen känner jag. Det här har inte bara med att jag inte är gravid att göra. Det är så mycket runt omkring just nu, och jag som är en grubblare tänker för mycket på allt och alla andra hela tiden. Jag har aldrig satt mig själv i första hand. Jo en gång, då jag flyttade till kärleken 23 mil från min familj. Det är enda gången jag har gjort något som JAG har velat.
Det är många bitar som ska falla på plats innan jag mår bra igen. Men förhoppningsvis faller en bit på plats i helgen, om min bil blir såld. Då faller ekonomidelen på plats. Vi har ingen dålig ekonomi, men det är med knappa marginaler. Blir bilen såld, kan jag äntligen få köpa något till mig själv igen utan att behöva leva på nudlar resten av månaden (överdriven jämförelse). Plus att jag kan börja spara pengar! Det är steg 1. Steg 2 vet jag också, men kan inte skriva det här. Steg 3 blir att jag får börja min utbildning! Steg 4 (som också kan räknas som steg 1,5) Att få bli mamma. När dem här bitarna faller på plats så kommer allt som heter oro, ledsamhet och deprission att försvinna. Jag ska bara orka ta mig dit.
Min sambo, min stora kärlek, är den som får mig att orka kämpa. Det är han som får mig att känna mig älskad, trygg och lugn. Så fort han gick ut genom dörren imorse så bröt jag ihop igen. Han är den som lyser upp i den mörkaste natten.. Han är min högra hand, mitt hjärta och själ♥
Det är många bitar som ska falla på plats innan jag mår bra igen. Men förhoppningsvis faller en bit på plats i helgen, om min bil blir såld. Då faller ekonomidelen på plats. Vi har ingen dålig ekonomi, men det är med knappa marginaler. Blir bilen såld, kan jag äntligen få köpa något till mig själv igen utan att behöva leva på nudlar resten av månaden (överdriven jämförelse). Plus att jag kan börja spara pengar! Det är steg 1. Steg 2 vet jag också, men kan inte skriva det här. Steg 3 blir att jag får börja min utbildning! Steg 4 (som också kan räknas som steg 1,5) Att få bli mamma. När dem här bitarna faller på plats så kommer allt som heter oro, ledsamhet och deprission att försvinna. Jag ska bara orka ta mig dit.
Min sambo, min stora kärlek, är den som får mig att orka kämpa. Det är han som får mig att känna mig älskad, trygg och lugn. Så fort han gick ut genom dörren imorse så bröt jag ihop igen. Han är den som lyser upp i den mörkaste natten.. Han är min högra hand, mitt hjärta och själ♥
Jag är en tickande bomb
Jag fick gå hem tidigare från jobbet idag. Det blev för mycket med allting(inte bara det negativa testet), och slutade med en panikångestattack. Framför kunderna bröt jag ihop, men som tur var kom min arbetskamrat precis just då och bytte av mig i rätt sekund. Jag vet inte vad detta berodde på riktigt, men jag tror att en liten del av allting som händer just nu har vuxit till en stor tickande bomb och orsakade detta anfall idag. Jag blir inte gravid oavsett, min morfar är dålig, jag trivs inte på arbetet, jag har viss hemlängtan (flyttade 23 mil från min hemstad för 1 år sen), ekonomin är inte så stadig som jag vill att den ska vara, listan kan göras lång!
Idag är en dålig idag, men alla har dåliga dagar, right? Imorgon ska det vara en bra dag. Kanske en promenad skulle stärka mitt psyke lite? Men jag är ju så trött hela tiden! Jag finner ingen som helst ork eller lust. Trots att jag vet att en promenad med lite musik i örona skulle göra mig riktigt gott! Nu är sambon på väg hem iallafall, så kanske vi kan hitta på något tillsammans som gör mig lite gladare?..
P.s. Jag måste tacka alla er som skriver så fina och stöttande kommentarer! Tack, era ord värmer verkligen ♥
Idag är en dålig idag, men alla har dåliga dagar, right? Imorgon ska det vara en bra dag. Kanske en promenad skulle stärka mitt psyke lite? Men jag är ju så trött hela tiden! Jag finner ingen som helst ork eller lust. Trots att jag vet att en promenad med lite musik i örona skulle göra mig riktigt gott! Nu är sambon på väg hem iallafall, så kanske vi kan hitta på något tillsammans som gör mig lite gladare?..
P.s. Jag måste tacka alla er som skriver så fina och stöttande kommentarer! Tack, era ord värmer verkligen ♥
Nu då?
Igår kväll kände jag så mycket positiva känslor. Känslor som fick mig att le, för att det verkligen har känts som att det är någonting där nere denna gången. Men som vanligt,som alla andra gånger så var det väl önsketänkandet. Det är bara att fortsätta ha sex, köpa ältest, hoppas, längta, önska och försöka. Vad mer kan vi göra?
Drives me crazy
Alltså jag blir tokig på mig själv! så här nervös har jag inte varit någon gång då jag har testat mig tidigare! Dock tror jag det beror på att mensen har blivit mer regelbunden än den har varit tidigare. Så chanserna har ju ökat. Men oddsen är ju inte större än inbillningen, tyvärr. Allt jag kan göra tills imorgon bitti är att hoppas, be och hålla tummarna. Det här är typ 511e gången jag testar mig i år bara och chansen att jag är gravid är ganska liten. Jag försöker intala mig själv det men det går inte så bra. Egentligen är bara mensen det enda symtomet jag har just nu. Trött har jag varit konstant i flera månader så det är inte heller något att gå efter. Och att mensen är utebliven kan faktiskt bero på att den inte alls är regelbunden, eller att jag fått tillbaka magkatarren vilket har bidragit till att jag stressat och oroat mig vilket kan bidra till att mensen utesluts. Gah! Den här väntan och längtan är det jobbigaste med alltihopa. Det är riktigt kämpigt emellanåt. Det enda vi kan göra är att vänta och hoppas..
Många bäckar små..
Nu är gravtestena inköpta (då mensen fortfarande är försenad), 2 möten avklarade och nu blir det städa. Jag är så trött bara, jag har ingen energi kvar känner jag. Den bara rann av mig så fort jag klev innanför dörren. Men det känns skönt att veta att oddsen för att jag kommer in på universitetet talar för om jag får bra resultat på högskoleprovet. Så nu blir det att plugga olika delar på provet på internet och försöka sätta mig in i tankesättet och öva, öva öva! Jag SKA in på universitetet i januari, jag ska utbilda mig, och få ett roligt och välbetalt arbete! Vilket i sin tur ger mig det livet jag vill leva, svenssonlivet. Hus, bil, barn och make. Jag vill ju ha ett stort pampigt kyrkbröllop och då måste man spara pengar. Så nu tar vi ett steg i taget. Måste verkligen lära mig det. Att jag kan inte få allt på samma gång. Så först ut är utbildning, och barn förstås :) Hus och bröllop får vänta några år.. ^^
uppd: Sofie som kommenterat, jodå jag ska allt ta ett test imorgon :) Jag är lika nyfiken jag! Trots att jag försöker att inte förvänta mig ett plus då besvikelsen inte blir lika tuff om det blir ett negativt svar..
uppd: Sofie som kommenterat, jodå jag ska allt ta ett test imorgon :) Jag är lika nyfiken jag! Trots att jag försöker att inte förvänta mig ett plus då besvikelsen inte blir lika tuff om det blir ett negativt svar..
Falla hårt
Ingen mens än så länge :) Kanske, kaaaanske finns det en liten chans här nu att jag faktiskt är gravid. Men klockan är bara halv 9 på morgonen än så länge. Ska dock åka förbi apoteket senare under dagen och inhandla två tester. Eller ska jag prova och köpa det där testet från clearblue digital där man också kan se hur långt gången man är? Man får iofs 2 tester för samma pris av en sådan. Det viktiga här är ju faktisk inte hur långt gången jag är utan att jag faktiskt möjligen är gravid! Ahhhh, så spänd och nervös jag är! För varje timma som går så blir jag bara mer och mer nervös.
Men jag måste försöka slappna av också, det kan ju faktiskt vara så att jag inte alls är gravid. Att mensen är försenad därför att den är oregelbunden igen. Klart jag hoppas, ber och håller tummarna för att jag är gravid men jag får inte förvänta mig något! Gör jag det så blir det bara ett hårdare fall om testet visar negativt imorgon, eller om mensen bestämmer sig för att dyka upp under dagen..
Men jag måste försöka slappna av också, det kan ju faktiskt vara så att jag inte alls är gravid. Att mensen är försenad därför att den är oregelbunden igen. Klart jag hoppas, ber och håller tummarna för att jag är gravid men jag får inte förvänta mig något! Gör jag det så blir det bara ett hårdare fall om testet visar negativt imorgon, eller om mensen bestämmer sig för att dyka upp under dagen..
hoppas hårt
Jag kan inte hjälpa det, men jag är så nervös! Än så länge är mensen borta, och ju längre tiden går desto mer intalar jag mig att det faktiskt växer något litet inuti mig. Samtidigt så försöker jag slå det ifrån mig vilket gör det hela ännu mer jobbigt. Men jag hoppas verkligen, hoppas, hoppas, hoppas! *håller tummarna hååååårt*
Mensen lyser med sin frånvaro..
Idag är det förresten söndag. Mensen är beräknad idag eller imorgon (om det nu är så att den faktiskt är regelbunden). Nervös! Min mage känns som den brukar när mensen är på väg, men kan lika gärna vara magkatarren med tanke på allt godis, chips och coca cola jag hävt i mig under helgen ^^ Jag hoppas och håller alla tår och fingrar på att den inte kommer! Då måste jag göra ett test på tisdag, för att se om jag är gravid eller inte. Troligen inte, jag tror inte mensen är regelbunden då jag inte kände något när jag skulle haft ÄL egentligen. Men det återstår att se, den som väntar på något gott säger dem juh... Men jag vill inte vänta längre! Jag vill ha ett litet knyte i min mage, nu! :(
Supernöjd!
Har nu spenderat 7 timmar idag och 4 timmar igår kväll med att försöka göra en ny design till bloggen. Jag är ingen expert på varken photoshop eller det här med stilmallar och kodmallar, men helt ärligt så är jag supernöjd! :) Det finns så mycket att lära sig i photoshop och varje gång jag sitter ner med programmet så lär jag mig nya saker hela tiden. Sen att det är ett jäkla pillande och trixande med stilmallen och kodmallar och vad det nu kan tänkas vara, men det får man ta!
Nu ska jag ta mig en välförtjänt kopp kaffe till och läsa lite bloggar :)
Nu ska jag ta mig en välförtjänt kopp kaffe till och läsa lite bloggar :)
Mammas lilla bebis.. :)
Sitter och kollar igenom gamla bilder jag har på datorn och jag kan inte sluta le åt dessa 2 kort :) Hon är ju bara för go min lilla kisse :)
