pest natt!

Vilken natt det har varit. Fick lite svidningar igår kväll runt halv 10 tiden och efter det så fick jag springa på toaletten typ 150 000 gånger! Och det sved och det gjorde ont och jag ville bara dö! Jag ringde runt lite medans jag satt på toaletten och bet ihop och klämde ut så många droppar jag bara kunde, och fick till slut tag i bästa vännen M som åkte hit med citronsaft och en värmekudde. Min ängel♥

Så inatt har jag sprungit fram och tillbaka X antal gånger på toaletten och bävat för varje gång. För jag vet att det kommer göra mer ont än när jag bara ligger i sängen och kniper för livet. Ringde sjukvårdsrådgivningen men jourmottagningen var stängd och akuten tar inte emot urinvägsinfektions fall! Tack för den, sov gott inatt du. En annan fick inte somna förrän runt 2 och det var av ren utmattning, vaknade vid 3, kissade, tog en ibumetin till och försökte somna. Vaknade halv 5 gick upp gjorde samma procedur och sen vid 7 vaknade jag och åkte till vårdcentralen där det blev konstaterat att jag har både urinvägsinfektion och svamp, ph värdet låg på 7! Ja så det är inte konstigt att det sved hela tiden, och inte bara när jag kissa. Så blev sjukskriven idag, och har nu fått feber pga av penicillinet antagligen så blir hemma imorgon också..


Velig?

Nyvaken ligger jag här och kan inte bestämma mig, vill jag eller vill jag inte ha barn just nu? Självklart vill jag bli gravid och få föda en liten frisk bebis till världen, men samtidigt vill jag vänta liiite till, tills jag lyckats spara ihop mer pengar. Och resa, jag vill så gärna ha semester i thailand 2 veckor då jag jobbat 6dagars veckor i snart 2 månader. Och jag vill inte åka utomlands om jag är gravid. Men jag vill så gärna få det där plusset på stickan.
Gah! Ibland retar jag gallfeber på mig själv! Men skulle min mens inte dykt upp inom 4 veckor så är det ju dags för ett test och jag kan inte bärga mig! (lika bra att vänta så länge då min mens är oregelbunden)

Jag jobbar hårt!

Det är konstigt det där med ägglossning. Varje gång jag (antagligen) har ägglossning så hamnar jag i dem här "längtar efter en liten bebis så det gör ont i hela kroppen" perioderna.. Som nu. De senaste 3 dagarna så önskar jag och längtar jag mer än något annat efter en bebis. Så det gör ont. Jag har till och med valt temat i barnkammaren! Ibland kan jag inte låta bli att skratta åt mig själv, för varför skulle jag bli gravid? Jag kan inte, uppenbarligen, och så är det bara. Jag måste gå in med denna attityden, för att jag inte ska hamna i dem där depp-perioderna jag haft tidigare. Jag har jobbat hårt och jobbar fortfarande mycket med mig själv för att inte fundera för mycket på det här med barn, utan låta det komma som det kommer. Och jag måste fortsätta med det. Jag får inte känna pressen eller stressen bara för symtomen finns nu, utan bara njuta av att allting börjar bli bättre mellan mig och sambon. Njuta av närheten, kärleken och ömheten. Och ta en dag i taget. Jag måste sluta sätta press på mig själv! Men det är så svårt ibland, riktigt svårt att hålla tillbaka den där tåren som faller nerför min kind när jag ser en söt liten bebis med en mamma som bara strålar av stolthet och lycka..

Vända det negativa

Jag har de senaste dagarna försökt att vända allting negativt till positivt. Jag har varit på väg att gå in i väggen, jag har varit på väg att hamna i en depression och min älskade sambo har känt sig maktlös. Han har frågat mig om och om igen om det är han jag är trött på. Om jag är uttråkad, irriterad på honom och till och med frågat om jag vill lämna honom! Och när han frågade mig det i torsdags kväll, insåg jag att jag har försummat honom, att jag varit trött, irriterad och lättretlig när jag kommer hem från jobbet. Han säger att jag inte är den där gosiga, mysiga, söta Sophie som han blev kär i, och han har rätt. Jag är inte mig själv. förr var jag alltid glad, positiv och framåt. Men det sista har jag varit trött, negativ och tillbakadragen. Så i fredags, efter en riktigt bra dag på jobbet så bestämde jag mig för att nu jädrar ska jag bli mitt gamla jag igen. Alltså tänka positivt, tänka framåt, se det jag har och inte det jag skulle kunna ha.

Jag har en sambo som älskar mig mer än allt annat, vi har en lägenhet med uteplats, mat på bordet, bil, båda har jobb, listan kan göras lång! Jag ska bara lära mig att se det jag har och tänka positivt. Det är därför jag gjort den där 5 års planen. Hus kommer, barn kommer, resa kommer, allt sånt där kommer när tiden är rätt och ekonomin talar för. Under tiden måste jag njuta av nuet och försöka se det positiva. Jag jobbar på det och jag börjar känna mig som mig själv, sakta men säkert, ett steg i taget :)


Magkänslan

Jag har alltid lyssnat på magkänslan och just nu säger den mig att det där viktiga samtalet inte kommer. Så mitt liv kommer fortsätta snurra precis som ett hamstehjul. För ett tag till åtminstone, för jag ger inte upp. Jag ska se till att det där samtalet kommer, oavsett om det kommer därifrån eller någon annanstans. Ska mitt liv förändras så jag kan må bra igen, vilket kommer bidra till att vårat liv blir 100% bra igen så måste det helt enkelt ske. Jag får inte ge upp. Inte nu, aldrig.

5 års planen

Nu för tiden går mina dagar ut på att hela tiden tänka ekonomiskt. Hur ska jag lägga upp min 5 års plan för att det ska fungera ekonomiskt? En 5 årsplan ska alla ha egentligen. Det är bra att ha planer, för att kunna planera ekonomin utifrån den.

Min 5 års plan ser ut så här: (Ingen rangordning)
(- Köpt hus) Inom parentes beroende på jobb situation/skola inom dessa 5 år..
- Sparkontot ska innehava Minst 100 000 kronor
- Iallafall påbörjat min utbildning vid universitetet (troligtvis när jag blivit av med billånet och är helt skuldfri)
- Fått barn
- Stadig ekonomi (blivit av med alla lån och skulder, mitt lån på gamla lägenheten och 2 krediter betalas i år så fort jag fått sålt bilen, lånet på bilen beräknas vara betald om 2 år och 10 Månader)
- Rest utomlands (förhoppningsvis redan nu i september/oktober)

Vissa kanske inte verkar som verkliga mål men det är dem. Att spara ihop 100 000 kronor på 5 år går om jag lägger undan minst 1500 i månaden, och om jag får sålt bilen för den summan jag hoppas på så är detta fullt möjligt då jag minskar mina utgifter med mellan 2-3000 i månaden! Men har man inga mål eller drömmar så kommer man absolut ingenstans. Mål och drömmar är livsviktiga för mig. Annars kan jag lika gärna fortsätta springa runt i detta hamsterhjul som jag befinner mig i just nu och det har jag absolut ingen lust med.


Tröttheten måste försvinna

Då är det dags att jobba igen, och det tar emot idag. Trots att jag sovit 9 timmar så är jag trött. Alltid trött. Det känns liksom aldrig som att jag vaknar riktigt. Jag och sambon ska åka ut idag och titta på hörlurar till min mp3 så jag kan börja med mina promenader igen. Motion, lägga om maten och se till att jag mår bra för övrigt kanske hjälper mig på vägen att få känna mig pigg igen? Jag är riktigt trött, på att känna mig konstant trött och hängig. Det är dags att göra något åt det. Och snart, när jag får sålt min bil så ska jag ta mig en välbehövlig semester utomlands. 2 veckor, jag förtjänar och behöver det nu mer än någonsin. Och Vi behöver det. Vi behöver få bara att fokusera på oss, inte behöva diska, städa, tvätta eller tänka på något annat än att bara njuta av varandra och tiden vi har tillsammans utan förpliktelser..

Kallelsen is here

Yes! Nu har min kallelse till kvinnokliniken äntligen kommit. Den 2a September ska jag dit för en undersökning. Trots att jag vill lägga bebisplanerna på hyllan ett tag, så är det klart att jag vill fortfarande bli mamma, mer än något annat. Så därför kan det vara skönt att veta om det är något fel, eller om det bara helt enkelt är så att det är på grund av min oregelbundna mens som vi inte blivit gravida än. Vi får se vad dem säger och hittar.

Älskade pärla

Nu ligger min älskade pärla ute på internet. Fy f*n vad jag kommer sakna min älskade bil :( Men jag har inget val.. Ska bli skönt att få bort massa lån och krediter så min ekonomi hamnar på rätt köl igen. Får helt enkelt vända det till något positivt.


One step at a time

När jag först flyttade 23 mil från min hemstad. Min trygghet, min familj och mina vänner försvann och jag stod för första gången på egna ben och gjorde något som jag själv ville för första gången under mitt liv. Jag har alltid lyssnat och gjort som alla andra sagt till mig, som tex att min pappa ville att jag skulle läsa Samhällskunskaps programmet på gymnasiet för att jag hade hjärnan, trots att jag egentligen ville läsa något annat. Nu stod jag alltså upp för mig själv och följde mitt hjärta. Jag ville leva tillsammans med min fästman, jag ville bort från min hemstad, jag älskade den här staden från första dagen. Nu har jag lyckats bygga mig ett liv här, nya vänner, ett jobb och min älskade sambo vid min sida.

Men nu börjar prövningarna. Ska jag studera vid universitetet eller fortsätta jobba? Är det värt att leva snålt för att få en grund att stå på med chansen att få ett välbetalt jobb för att ge oss och vår kommande familj en ekonomisk trygghet? Svaret är ganska enkelt. Problemet är att jag först måste klara matematik C kursen, vilket innebär att jag måste jobba 10-11 timmar om dagen inklusive räkna matte på sidan av. Kommer jag klara detta? Jag vet inte, men jag måste försöka. Visserligen har jag orken men jag måste få sålt bilen, dra ner på mina utgifter, ta den där resan till thailand för att ladda om batterierna ordentligt och fokusera på att klara matten, byta jobb och ta mig in på universitetet. Får jag chansen kommer jag ta den. Jag vill verkligen studera, utbilda mig till något ordentligt och få en ekonomisk trygghet. Det är värt alla långa sena nätter, ekonomiska neddragningar och stressen. Viljan är stark just nu. Men först av allt måste jag ordna upp mina ekonomiska bekymmer och det kommer ordna sig så fort jag får sålt bilen. Man kan inte plugga om man har lån och krediter. Jag klarade av detta när jag arbetade inom industrin men inte nu när jag jobbar inom ica eller om jag ska plugga. Dags att vakna upp, ta tag i det och ordna detta på bästa sätt. Hus får komma när tiden är rätt för oss. Det är den inte just nu. Barn likaså. Jag orkar inte gå runt och må dåligt över detta faktum. Vårt barn kommer när tiden är rätt för oss, hoppas jag. Just nu lägger jag all energi på oss och vårat liv som det ser ut idag. Det är lika bra att ordna det först. One step at a time..

Mitt hjärta♥

Min sambo är världens bästa! Det här såg jag imorse när jag skulle åka iväg till jobbet klockan halv 8 imorse:



Det är ingen bukett med rosor, nej det är inget av dyrt värde men han tänkte till, han visste att det där hjärtat på dörren skulle göra hela min dag på jobbet och han hade rätt! Jag har lyst som en stråle på jobbet hela dagen. Min älskade sambo, han kan när han vill :) Han är mitt allt! ♥


Bli mig själv igen

Jag väntar på ett speciellt samtal varje dag. Jag väntar och väntar. Väntan gör ont just nu, varför kan dem inte bara ringa? Det där speciella samtalet kan faktiskt vända runt på hela mitt liv. Jag kanske kan bli mitt gamla jag igen. Den glada, sociala och positiva tjej jag en gång var. Jag är så trött på att vara trött, ha ett humör som en bergodalbana, att vara ledsen ofta och förstås väldigt trött på att känna att jag inte vill träffa någon. Jag har alltid varit den glada, positiva skrattglada människan som alla ville vara med just för att jag hade en sådan positiv energi. Om det finns någon högre makt där uppe, snälla se till att just det där speciella samtalet kommer, SNART!
Under tiden håller jag alla tummar och tår och försöker hålla modet uppe ett tag till..

hemma :)

Nu har jag och sambon varit hemma i min hemstad och hälsat på familj och vänner i 3 dagar. verkligen något som jag behövde. Fick äntligen träffa en väninna som jag inte träffat på 1,5 år då hon har flyttat utomlands och vi satt och pratade gamla minnen om allt roligt vi gjort. Världens bästa minnen, for life! Jag behövde verkligen komma hem och bara få vara ett par dagar. Jobbet tar all min tid och energi så det blir inte mycket ork över till annat. Man kan nog säga att jag är på väg in i väggen, jag har ingen som helst ork till något! Och det värsta är att det går ut över min älskade sambo då jag är irriterad, trött och grinig. Men det är inte hans fel, inte någonstans. Men det är tyvärr han som vår ta smällen när jag är på dåligt humör. Men förhoppningsvis så kommer vi ha råd att åka utomlands snart, väldigt snart hoppas jag. Två veckor obetald semester men va fan, jag orkar inte mera! Vi får helt enkelt spara och snåla så kommer vi kunna åka snart. Inte många kronor till som behövs för att vi ska klara av att betala räkningar trots att vi inte arbetar under dessa 2 veckor. Men det är sådant som man behöver göra för att ha något att se fram emot, så dagarna på jobbet blir uthärdliga. Annars skulle jag inte palla, på riktigt.

Funderingar, är jag knasig?

Just nu händer det inte så mycket på barnfronten. Jag och sambon har börjat fundera allt mer på det här och det verkar inte vara våran tur just nu. Kanske borde vi prioritera oss själva just nu och göra sådant som vi inte kan sen när det väl blir dags? Vi har bland annat börjat titta och spara till en resa i höst. 2 veckor i thailand skulle inte skada efter den här sommaren då vi har jobbat ihjäl oss rent ut sagt. Ingen semester här inte. Sen skulle jag verkligen vilja hinna spara ihop lite mer pengar så när vi väl får ett plus så vill jag verkligen kunna köpa allt som jag hittar, tex en barnvagn, en spjälsäng, mina första år bok, kläder och leksaker och allt som hör till.

Det kanske är som alla säger, om man inte stressar och försöker att lägga sin energi på något annat så kommer det snabbare. Jag vet inte om det är så men det kanske är värt ett försök? Slappna av, njuta av livet som det är just nu och det som sker det sker..

Tålamod

I lördags och igår tog jag ältest men fick inget utslag alls. Vilket betyder att min mens fortfarande inte har blivit regelbunden. Men jag håller utkik efter symtomen jag brukar få vid ägglossningen och får helt enkelt testa då. Men nu rullar livet bara på, jobbar ihjäl mig, drömmer mig utomlands, allt för att slippa tänka på det här. En resa för mig och sambon i september kanske är det vi behöver? Bara fokusera på varandra, njuta och koppla av, ingen vardagsstress och bara vara. Det är kanske just det som behövs. Semester helt enkelt.

ÄLtest

Enligt olika ägglossningsuträkningar så ska jag ha ägglossning nu mellan lördag den 17e och torsdag den 22e juli. Så på lördag morgon innan jag tar mig till jobbet ska jag prova dem här ägglossningstestena. Hoppas dem ger utslag, vilket inte bara säger mig att det är dags för barnverkstan, utan visar också att min mens börjar bli regelbunden! Och inom loppet av en månad kanske, bara kanske så väntar jag en pytte. Men jag har några små knep för att inte tänka för mycket på det. Jag försöker att sysselsätta mig så mycket det bara går. Tittar runt lite på hus, träffar vänner, läser böcker (inga barnböcker!) osv. Allt för att inte kunna hoppas, tänka eller längta för mycket. Jag måste börja tänka att allting har sin tid. Vår tid kommer, förr eller senare. Nu riktar vi in oss på lördag och håller tummarna!

Jag är inte ensam

Det hände en sak idag som fick mig att både le och gråta. Jag tog mig iväg till apoteket idag för att inhandla ÄLtest, nässpray och ibumetin (då jag åkt på världens förkylning) och på apoteket jobbade en liten äldre kvinna, inte så gammal men runt 40-50år. Och jag frågade henne hur Ältestena fungerade och hur jag ska veta när jag ska ta ett test då jag har oregelbunden mens. Och hon var så trevlig och snäll och ville verkligen hjälpa mig. Hon öppnade ett paket för att kolla på stickorna men de var ju inlslagna så vi läste lite i innehållsförteckningen och hon sökte lite i deras databas och tog sig verkligen tid att förklara för mig. Ju mer vi stod där så kom vi in på det här med graviditet, vänner som blir eller har blivit gravida, vänner som ska föda och har fött osv. Hur orättvist det känns när vänner runt omkring en ploppar ut barn efter barn medans en själv inte ens vet om man kan bli gravid. Som kämpar och önskar och längtar efter det där lilla undret som förändrar ens liv för alltid.

Och till slut berättade hon, den trevliga apotekskvinnan att hon själv har varit i min situation. Hon kunde inte få några barn, dem försökte och försökte i flera år men gav till slut upp. De adopterade 2 barn istället (2 månader var dem) och hon sa till mig att det finns så många olika sätt att få barn idag så ett barn kommer vi få, vi måste bara hålla ut. Och att hon öppnade upp sig så för mig, kändes helt fantastiskt. Jag är inte ensam! Jag sa till henne under vårat samtal att det är inte samma sak för mannen att få reda på att vi inte kan få barn, det är något som vi kvinnor har inom oss naturligt. Det jag inte sa, det som jag egentligen menade med denna mening var, att som kvinna och få reda på att man inte kan få barn känns mycket jobbigare för oss än för männen. Därför att det är ju en så stor upplevelse att vara gravid! Att ha ett litet foster som växer i magen, alla förändringar kroppen klarar av, förlossningen och tiden när barnet är fött. Att inte få vara gravid, att föda sitt eget barn kan, kan åtminstone under en viss tid tära riktigt hårt på en kvinna. Jag vet att skulle jag få reda på att jag inte kan bli gravid, alltså att jag är steril så IVF och alla andra sätt att bli gravid idag är lönlöst, så skulle jag falla ner i en avgrund som verkligen kommer tid för mig att ta mig upp ur igen. Jag kan väl adoptera, men det skulle aldrig vara samma sak som att föda sitt eget. Jag skulle älska barnet, men skulle kanske inte känna den där speciella knytningen till barnet som om att det hade vuxit i min mage i 9 månader, som jag med ren styrka har pushat ut ur min kropp. Det går inte att jämföra, det gör inte det..

Värt ett försök

Jag har surfat runt lite på olika hemsidor nu på morgonen då jag vaknade klarvaken för 1 timma sen! Och hamnade på ett forum på någon mamma sida. Där var det en kvinna som frågade efter tips för att kunna bli gravid. Det som jag fastnade för mest var samma tips som många gav henne " försök planera in en tex en resa i vinter, eller kolla runt på hus, skaffa en hobby osv" Och precis detta ska jag försöka göra! Jag och sambon har ju redan börjat kika lite på hus, men jag ska sälja min bil först för att bli av med lite gamla skulder på min gamla lägenhet. Vi behöver inte två bilar just nu ändå. Och sen kanske vi kan ta ett nytt lån tillsammans och faktiskt köpa oss ett hus, vilket kanske hjälper oss att bli gravida då vi kan planera flytten, handla nya fina grejjer på Ikea och planera vårt hus istället för att "stressa" med barn :) Jag vet inte riktigt, men jag tycker det låter rätt bra, att lägga fokus på att hitta det perfekta huset, och även en planerad mallorca resa i september :)

Både negativt och positivt

Idag, när jag har en dålig dag på grund av en riktigt kraftig förkylning och lite psykiska problem så självklart bestämmer sig mensen för att komma. Ja hopp, trots att vi tajmade in ägglossningen rätt då uppenbarligen så blev det inget barn den här gången heller. Något är fel, något är riktigt fel. Jag får väl helt enkelt acceptera att jag inte kommer bli mamma. Får bli vovve istället.

Nej nu ska vi inte tappa hoppet, inte riktigt än. Något positivt är ju att mensen börjar bli mer regelbunden! Något som börjar gå åt rätt håll iallafall^^ Och när jag tappade hoppet i morse när jag såg fläcken i trosorna så ställde min bästa vän M upp och gav mig lite feedback att inte tappa hoppet genom att googla massa hemkurer och tips på olika saker man kan äta, dricka och göra för att öka chansera. tex att äta rosenrot för att öka fertiliteten, öka lusten samt kan ge mer reglbunden mens, och äta zink som ökar spermieproduktionen för honom. Bara för att ge några exempel. och nu blir det inhandla ägglossningstest och glidmedel på gravtest.se så vi kan mysa på ordentligt under mina fertilitetsperioder. Och sambon har fått totalförbud på varma bad! Haha något han inte är så förtjust i, men har lovat att dra ner på dem :)
Sen får vi bara hålla tummarna, igen..


Räknande

Igår räknade jag och M på min menscykel lite. Jag hade ägglossning (tror jag iallafall pga symtomen som brukar komma varje gång jag har ägglossning) förra veckan. Vilket innebär att mensen ska komma runt den 11e juli. Har den inte kommit innan den 12e juli så blir det ett gravtest, och gissa om jag är nervös? Jag försöker intala mig att alla symtom jag har såsom trötthet, uppsvullen mage, illamåendet osv är på grund av magkatarren som jag tror är tillbaka. Jag måste intala mig det för jag vet att testet kommer visa negativt. Men för att inte sparka på mig själv så måste jag hinna intala mig och förbereda mig på att det kommer visa negativt. Annars kommer jag bara bryta ner mig själv igen..

Kommer mensen så vet vi ju, då är det inget. Men om det blir negativt tänker jag inhandla ÄLtest. För jag börjar faktiskt bli riktigt trött på att inget händer. Och skulle inte ens det hjälpa då blir det utredning i augusti/september. Har fått tid hos kvinnokliniken då så får vi se vad dem säger. Men vi ska försöka att inte tänka så, för det kan  sätta käppar i hjulet för oss. Jag måste helt enkelt lära mig att slappna av, men ibland är det riktigt svårt..


Tidigare inlägg Nyare inlägg
RSS 2.0