pest natt!
Vilken natt det har varit. Fick lite svidningar igår kväll runt halv 10 tiden och efter det så fick jag springa på toaletten typ 150 000 gånger! Och det sved och det gjorde ont och jag ville bara dö! Jag ringde runt lite medans jag satt på toaletten och bet ihop och klämde ut så många droppar jag bara kunde, och fick till slut tag i bästa vännen M som åkte hit med citronsaft och en värmekudde. Min ängel♥
Så inatt har jag sprungit fram och tillbaka X antal gånger på toaletten och bävat för varje gång. För jag vet att det kommer göra mer ont än när jag bara ligger i sängen och kniper för livet. Ringde sjukvårdsrådgivningen men jourmottagningen var stängd och akuten tar inte emot urinvägsinfektions fall! Tack för den, sov gott inatt du. En annan fick inte somna förrän runt 2 och det var av ren utmattning, vaknade vid 3, kissade, tog en ibumetin till och försökte somna. Vaknade halv 5 gick upp gjorde samma procedur och sen vid 7 vaknade jag och åkte till vårdcentralen där det blev konstaterat att jag har både urinvägsinfektion och svamp, ph värdet låg på 7! Ja så det är inte konstigt att det sved hela tiden, och inte bara när jag kissa. Så blev sjukskriven idag, och har nu fått feber pga av penicillinet antagligen så blir hemma imorgon också..
Velig?
Gah! Ibland retar jag gallfeber på mig själv! Men skulle min mens inte dykt upp inom 4 veckor så är det ju dags för ett test och jag kan inte bärga mig! (lika bra att vänta så länge då min mens är oregelbunden)
Jag jobbar hårt!
Vända det negativa
Jag har de senaste dagarna försökt att vända allting negativt till positivt. Jag har varit på väg att gå in i väggen, jag har varit på väg att hamna i en depression och min älskade sambo har känt sig maktlös. Han har frågat mig om och om igen om det är han jag är trött på. Om jag är uttråkad, irriterad på honom och till och med frågat om jag vill lämna honom! Och när han frågade mig det i torsdags kväll, insåg jag att jag har försummat honom, att jag varit trött, irriterad och lättretlig när jag kommer hem från jobbet. Han säger att jag inte är den där gosiga, mysiga, söta Sophie som han blev kär i, och han har rätt. Jag är inte mig själv. förr var jag alltid glad, positiv och framåt. Men det sista har jag varit trött, negativ och tillbakadragen. Så i fredags, efter en riktigt bra dag på jobbet så bestämde jag mig för att nu jädrar ska jag bli mitt gamla jag igen. Alltså tänka positivt, tänka framåt, se det jag har och inte det jag skulle kunna ha.
Jag har en sambo som älskar mig mer än allt annat, vi har en lägenhet med uteplats, mat på bordet, bil, båda har jobb, listan kan göras lång! Jag ska bara lära mig att se det jag har och tänka positivt. Det är därför jag gjort den där 5 års planen. Hus kommer, barn kommer, resa kommer, allt sånt där kommer när tiden är rätt och ekonomin talar för. Under tiden måste jag njuta av nuet och försöka se det positiva. Jag jobbar på det och jag börjar känna mig som mig själv, sakta men säkert, ett steg i taget :)
Magkänslan
5 års planen
Nu för tiden går mina dagar ut på att hela tiden tänka ekonomiskt. Hur ska jag lägga upp min 5 års plan för att det ska fungera ekonomiskt? En 5 årsplan ska alla ha egentligen. Det är bra att ha planer, för att kunna planera ekonomin utifrån den.
Min 5 års plan ser ut så här: (Ingen rangordning)
(- Köpt hus) Inom parentes beroende på jobb situation/skola inom dessa 5 år..
- Sparkontot ska innehava Minst 100 000 kronor
- Iallafall påbörjat min utbildning vid universitetet (troligtvis när jag blivit av med billånet och är helt skuldfri)
- Fått barn
- Stadig ekonomi (blivit av med alla lån och skulder, mitt lån på gamla lägenheten och 2 krediter betalas i år så fort jag fått sålt bilen, lånet på bilen beräknas vara betald om 2 år och 10 Månader)
- Rest utomlands (förhoppningsvis redan nu i september/oktober)
Vissa kanske inte verkar som verkliga mål men det är dem. Att spara ihop 100 000 kronor på 5 år går om jag lägger undan minst 1500 i månaden, och om jag får sålt bilen för den summan jag hoppas på så är detta fullt möjligt då jag minskar mina utgifter med mellan 2-3000 i månaden! Men har man inga mål eller drömmar så kommer man absolut ingenstans. Mål och drömmar är livsviktiga för mig. Annars kan jag lika gärna fortsätta springa runt i detta hamsterhjul som jag befinner mig i just nu och det har jag absolut ingen lust med.
Tröttheten måste försvinna
Kallelsen is here
Älskade pärla
One step at a time
Men nu börjar prövningarna. Ska jag studera vid universitetet eller fortsätta jobba? Är det värt att leva snålt för att få en grund att stå på med chansen att få ett välbetalt jobb för att ge oss och vår kommande familj en ekonomisk trygghet? Svaret är ganska enkelt. Problemet är att jag först måste klara matematik C kursen, vilket innebär att jag måste jobba 10-11 timmar om dagen inklusive räkna matte på sidan av. Kommer jag klara detta? Jag vet inte, men jag måste försöka. Visserligen har jag orken men jag måste få sålt bilen, dra ner på mina utgifter, ta den där resan till thailand för att ladda om batterierna ordentligt och fokusera på att klara matten, byta jobb och ta mig in på universitetet. Får jag chansen kommer jag ta den. Jag vill verkligen studera, utbilda mig till något ordentligt och få en ekonomisk trygghet. Det är värt alla långa sena nätter, ekonomiska neddragningar och stressen. Viljan är stark just nu. Men först av allt måste jag ordna upp mina ekonomiska bekymmer och det kommer ordna sig så fort jag får sålt bilen. Man kan inte plugga om man har lån och krediter. Jag klarade av detta när jag arbetade inom industrin men inte nu när jag jobbar inom ica eller om jag ska plugga. Dags att vakna upp, ta tag i det och ordna detta på bästa sätt. Hus får komma när tiden är rätt för oss. Det är den inte just nu. Barn likaså. Jag orkar inte gå runt och må dåligt över detta faktum. Vårt barn kommer när tiden är rätt för oss, hoppas jag. Just nu lägger jag all energi på oss och vårat liv som det ser ut idag. Det är lika bra att ordna det först. One step at a time..
Mitt hjärta♥
Min sambo är världens bästa! Det här såg jag imorse när jag skulle åka iväg till jobbet klockan halv 8 imorse:
Det är ingen bukett med rosor, nej det är inget av dyrt värde men han tänkte till, han visste att det där hjärtat på dörren skulle göra hela min dag på jobbet och han hade rätt! Jag har lyst som en stråle på jobbet hela dagen. Min älskade sambo, han kan när han vill :) Han är mitt allt! ♥
Bli mig själv igen
Under tiden håller jag alla tummar och tår och försöker hålla modet uppe ett tag till..
hemma :)
Funderingar, är jag knasig?
Det kanske är som alla säger, om man inte stressar och försöker att lägga sin energi på något annat så kommer det snabbare. Jag vet inte om det är så men det kanske är värt ett försök? Slappna av, njuta av livet som det är just nu och det som sker det sker..
Tålamod
ÄLtest
Jag är inte ensam
Och till slut berättade hon, den trevliga apotekskvinnan att hon själv har varit i min situation. Hon kunde inte få några barn, dem försökte och försökte i flera år men gav till slut upp. De adopterade 2 barn istället (2 månader var dem) och hon sa till mig att det finns så många olika sätt att få barn idag så ett barn kommer vi få, vi måste bara hålla ut. Och att hon öppnade upp sig så för mig, kändes helt fantastiskt. Jag är inte ensam! Jag sa till henne under vårat samtal att det är inte samma sak för mannen att få reda på att vi inte kan få barn, det är något som vi kvinnor har inom oss naturligt. Det jag inte sa, det som jag egentligen menade med denna mening var, att som kvinna och få reda på att man inte kan få barn känns mycket jobbigare för oss än för männen. Därför att det är ju en så stor upplevelse att vara gravid! Att ha ett litet foster som växer i magen, alla förändringar kroppen klarar av, förlossningen och tiden när barnet är fött. Att inte få vara gravid, att föda sitt eget barn kan, kan åtminstone under en viss tid tära riktigt hårt på en kvinna. Jag vet att skulle jag få reda på att jag inte kan bli gravid, alltså att jag är steril så IVF och alla andra sätt att bli gravid idag är lönlöst, så skulle jag falla ner i en avgrund som verkligen kommer tid för mig att ta mig upp ur igen. Jag kan väl adoptera, men det skulle aldrig vara samma sak som att föda sitt eget. Jag skulle älska barnet, men skulle kanske inte känna den där speciella knytningen till barnet som om att det hade vuxit i min mage i 9 månader, som jag med ren styrka har pushat ut ur min kropp. Det går inte att jämföra, det gör inte det..
Värt ett försök
Både negativt och positivt
Idag, när jag har en dålig dag på grund av en riktigt kraftig förkylning och lite psykiska problem så självklart bestämmer sig mensen för att komma. Ja hopp, trots att vi tajmade in ägglossningen rätt då uppenbarligen så blev det inget barn den här gången heller. Något är fel, något är riktigt fel. Jag får väl helt enkelt acceptera att jag inte kommer bli mamma. Får bli vovve istället.
Nej nu ska vi inte tappa hoppet, inte riktigt än. Något positivt är ju att mensen börjar bli mer regelbunden! Något som börjar gå åt rätt håll iallafall^^ Och när jag tappade hoppet i morse när jag såg fläcken i trosorna så ställde min bästa vän M upp och gav mig lite feedback att inte tappa hoppet genom att googla massa hemkurer och tips på olika saker man kan äta, dricka och göra för att öka chansera. tex att äta rosenrot för att öka fertiliteten, öka lusten samt kan ge mer reglbunden mens, och äta zink som ökar spermieproduktionen för honom. Bara för att ge några exempel. och nu blir det inhandla ägglossningstest och glidmedel på gravtest.se så vi kan mysa på ordentligt under mina fertilitetsperioder. Och sambon har fått totalförbud på varma bad! Haha något han inte är så förtjust i, men har lovat att dra ner på dem :)
Sen får vi bara hålla tummarna, igen..
Räknande
Igår räknade jag och M på min menscykel lite. Jag hade ägglossning (tror jag iallafall pga symtomen som brukar komma varje gång jag har ägglossning) förra veckan. Vilket innebär att mensen ska komma runt den 11e juli. Har den inte kommit innan den 12e juli så blir det ett gravtest, och gissa om jag är nervös? Jag försöker intala mig att alla symtom jag har såsom trötthet, uppsvullen mage, illamåendet osv är på grund av magkatarren som jag tror är tillbaka. Jag måste intala mig det för jag vet att testet kommer visa negativt. Men för att inte sparka på mig själv så måste jag hinna intala mig och förbereda mig på att det kommer visa negativt. Annars kommer jag bara bryta ner mig själv igen..
Kommer mensen så vet vi ju, då är det inget. Men om det blir negativt tänker jag inhandla ÄLtest. För jag börjar faktiskt bli riktigt trött på att inget händer. Och skulle inte ens det hjälpa då blir det utredning i augusti/september. Har fått tid hos kvinnokliniken då så får vi se vad dem säger. Men vi ska försöka att inte tänka så, för det kan sätta käppar i hjulet för oss. Jag måste helt enkelt lära mig att slappna av, men ibland är det riktigt svårt..