Varannan dag sex

Sitter och läser på en massa hemsidor medans sambon sover. Och det jag kan konstatera är att jag måste sluta stressa! Och att vi ska börja ha sex minst varannan dag. Då jag har mått dåligt psykiskt ett par veckor nu så har det inte blivit alltför ofta om man säger så. Men det där går upp och ner, humöret alltså. Jag har nu ca 3 månader kvar på mitt arbete, sen kommer jag bli mig själv igen. Under tiden ska jag börja träna från och med imorgon, lägga om min kost, och helt enkelt börja rå om mig själv. Det är slutläst på hemsidor som har med graviditiet att göra. Det är för min egen skull. Jag måste försöka sysselsätta mig på något vis så jag inte tänker på det. Inte så som jag gör nu. För det kommer inte hända något innan jag verkligen kan släppa det. Nu ska jag till kvinnokliniken på torsdag, jag vet inte vad jag förväntar mig eller vad dem kommer göra eller säga, men det är ett steg på vägen. Och jag ska göra allt jag kan för att ta allt dem säger med ro.

"Du har vuxit upp"

Idag fyller en gemensam vän till mig och sambon 30 år. Så det är lite fest ikväll, men jag har ingen som helst lust att dricka längre. Jag har inte druckit en endaste droppe på 3 veckor! Det låter inte länge, men för mig är det länge. Och det är konstigt att jag inte har någon lust alls. Men jag tror för det första att det har med att jag inte mår så bra psykiskt just nu, och sen att jag vill så mycket annat. Jag vill spara pengar, jag vill ha barn,  jag vill resa, jag vill utbilda mig osv. Det finns helt enkelt så mycket annat jag vill göra än att dricka upp pengarna. Sen tycker jag det är så skönt att vakna varje morgon på helgerna nykter och komma upp i tid och få saker och ting gjort. Det är nog som mamsen sa, du har blivit vuxen Sophie, man behöver inte dricka varje helg bara för man är ledig. Och hon har rätt. Jag har verkligen vuxit upp, jag märker ju att det börjat bli lite vuxenstämpel på mig, haha. Jag har helt enkelt andra prioriteringar än att springa ute på krogen och bli full. Som igår när min "adopterade lillasyster" kom hit och vi gjrode hemmagjord pizza och tittade på film hela kvällen, det är så mycket mysigare och skönare. Tända ljus, mörkt och kallt ute, och sen krypa ner i sängen och somna gott i sin älskades famn, det finns inget som slår det! jag väljer helt enkelt mina tillfällen att "festa till". Kort sagt, jag har blivit vuxen :)

Väntan..

Nu ska vi se då, min mens är beräknad någon gång mellan söndag-tisdag. Har den inte kommit på onsdag så börjar det bli dags för ett gravtest igen. Jag hade ju ägglossning för 14 dagar sedan, fick urinvägsinfektion och svampinfektion (som min bästa vän M fick när hon hade ägglossning och fick reda på att hon var gravid) Så det är klart, jag hoppas ju att anledningen till att jag fick det beror på att det faktiskt hände något vid ägglossningen. Klart jag hoppas, klart jag önskar. Men oddsen talar ju inte för direkt. Det återstår att se, återstår att vänta. Den här väntan är det jobbigaste. Jag vill bara sluta mitt jobb och börja plugga så jag har massa annat att tänka på, så jag slipper plåga mig själv så här. Dessutom vill jag verkligen bli gravid innan julafton så jag kan berätta den goda nyheten för mina morföräldrar att dem ska få ett barnbarnsbarn :) Kanske orkar dem härda ut ett tag till då..


Drömmen om att bli mamma

Jag har sedan jag var 13 år gammal drömt om ett riktigt svensson liv. Villa, barn, hund och volvo. Min första lillebror kom till världen för 10 år sedan och jag satt ofta barnvakt, fick lära mig riktigt tidigt att byta blöja, göra välling, ge alvedon vid feber och tandvärk, gå upp tidigt på morgonen och titta på teletubbies och byggare bob, jag visste också när jag skulle ge nappen, ge honom barnmat. Alltså sammanfattningsvis har jag varit som en extra mamma emellanåt, och detta har gjort mig till den jag är idag. Det är anledningen till att jag så gärna vill ha en liten bebis. Jag vet att jag skulle bli en super mamma. Den bästa mamman ever! När ska jag få visa det? När ska jag få känna den lyckan?


Storken



När kommer storken till oss? I wanna know..

Släppa ut mina aggresioner

Inte ens när jag är i min hemstad för att vara nära min morfar, så kan jag sluta tänka på barn. Jag önskar så att jag vore gravid. Jag försöker verkligen att sluta tänka på det. Jag gör verkligen mitt bästa! Men det är så svårt vissa dagar. Och självklart slutar jag inte läsa bloggar eller olika familjesidor som handlar om just graviditet och barn osv. Jag försöker hålla mig undan det men det är inte lätt! *tar ett djupt andetag*

En promenad kanske skulle göra mig gott? Få skingra tankarna lite... På måndag ska jag börja träna på gym, och jag funderar på att gå på ett kickboxing pass och få ut lite aggressioner. Kanske rentav lätta lite på tankarna och känslorna genom att slå ut dem? Det ska iallafall bli riktigt skönt, till och med sambon överväger att följa med och börja. Det skulle vara helt underbart om vi kunde börja träna tillsammans. Lägga om kosten och göra allting tillsammans. Då får jag ju något annat att fokusera på, just min kropp och hälsa. Och vem vet, det kanske underlättar för oss att bli gravida då?

Tacksam

Okej att jag inte trivs på mitt jobb, men idag är jag riktigt tacksam mot mina arbetskamrater som visade förståelse för mig när jag bröt ihop efter mitt telefonsamtal med mamsen. Morfar har åkt in akut med ambulans, igen! Jag klarade inte av att hålla emot tårarna den här gången, och mina arbetskamrater sa till mig att åk du hem, man vet aldrig och du kommer bara ångra dig om du inte åker. Men min chef förvånade mig allra mest. För första gången så visade han att han också är mänsklig. Han visade total förståelse varför jag ville åka och han sa till mig att åk du bara, vi löser allt här. Jag vart chockad!

Så nu har jag packat, ska packa med datorn också. Sen åker jag ner till trollhättan och ska hälsa på morfar lilla.. Hoppas bara att det inte är slutet. Han fyller 80 år den 9e oktober och jag har bestämt att han ska överleva sin 80 års dag!

Dröm blir verklighet

Idag, vill jag så gärna bara få vara gravid. Jag kan låtsas hela dagen. Bara så jag får känna på. Jag orkar inte mera. Jag behöver seriöst hjälp. Nu ska jag till kvinnokliniken den 2a september så får vi väl se vad dem säger. Jag vet att den dagen jag gör sista dagen på jobbet, och skolan drar igång i januari, så kommer det säga Pang! Wips så är jag gravid.(önsketänkande bara, det är något fel på någon av oss så vi kommer inte få några barn). Jag orkar inte kämpa längre. Nu ska jag försöka slappna av, inte tänka mer på det, inga mer tester, börja träna, sluta på det där jobbet 22a december(om jag får min sem), och sen börjar skolan. Innan dess ska jag se till att ha massa planerat på schemat. Så jag har fullt upp hela tiden så jag inte hinner tänka på det. Undvika att prata om det med min bästa vän M, trots att det är skönt att prata med henne. Men ibland är det bara jobbigt, som idag! KOmmer jag få min största dröm att gå i uppfyllelse? Barn, villa och volvo. En riktigt svensson familj. Det har jag drömt om sen jag lekte med barbiedockor. Kommer min dröm någonsin att bli verklighet?


paniken

Nu börjar paniken krypa på. Ångesten dunkar i bröstet. Jag vill verkligen inte. Måste bort härifrån. Måste komma in på universitetet. Annars kommer jag gå under. Jag kommer krypa in i mitt skal och jag kommer inte hitta ut. Att jag känner mig kallsvettig, orolig och illamående är inget bra alls. Men snart, förhoppningsvis snart är allt över. Och jag kan börja må bra igen.

Eye of the tiger, nananana.. :)

Yes! Nu har jag tagit det stora steget. Jag har signat upp för 1 år på ett gym. Det finns också gruppträning som pilates, kickboxing och zumba. Nu ska jag bli starkare, snyggare och smalare. Det kan nog göra mig gott att få träna och ta ut mina frustrationer på träning! Jag har mått så psykiskt dåligt under sommaren på grund av mitt jobb och självklart faktorn att det står stilla på barnfronten. Och det skulle verkligen behövas ett kickboxing pass för att få ut alla aggressioner samtidigt som jag får bort massa fett. Det skadar heller inte att träna om jag skulle bli gravid i framtiden då det bara hjälper till vid förlossningen säger dem juh. På måndag drar det igång på riktigt. Men jag funderar på om jag ska dra med Elin imorgon redan för jag är måttlig sugen på att börja mitt nya liv :)
Tänk att få kondition tillbaka. Att kunna röra på sig utan att huvudet ska explodera av det höga blodtrycket, att få se lite muskler ploppa upp här och där, en platt mage, fast rumpa och det viktigaste Må Bra! Jag har varit så trött i flera månader nu, känns som att jag gått i en dvala. Men nu ska det bli ändring på det med träning och rätt kost så ska jag bli en ny människa :)

uppdat: nej detta ska inte bli någon träningsblogg, bloggen är till för att skriva av mig under de dagar då jag känner mig nere, om det händer något positivt, något negativt, om jag mår bra och ja ni förstår nog. Det är min blogg, min dagbok och mina ord. Jag mår alltid bättre av att skriva av mig. Så så är det. :)

Hur gör man?

Jag måste sluta läsa på gravid/föräldrar sidor. Allt jag ser är att jag har många gravsymtom i vecka 8, och det gör att jag bara hoppas mer. Längtar mer. Det är inte roligt längre! Allt jag vill, det enda jag vill är att få en liten bebis. Min egna lilla familj. Är det verkligen så jäkla mycket begärt? Är det så förbannat mycket begärt att jag och min älskade sambo ska få en lite bebis som vi kan älska? Gravtest imorgon bitti, visar det negativt bryter jag ihop och sen kommer jag springa till apoteket om 2 veckor och köpa 2 nya test eftersom jag kommer fortfarande intala mig att jag är gravid då vi hade sex under vad jag tror var min ägglossning för 1 vecka sedan. och hade jag ägglossning då så är jag ju uppenbarligen inte gravid nu. Hur får man alla symtom att försvinna? Hur får man sig själv att vakna upp och inse sanningen?


tack!

Först av allt måste jag tacka för alla stöttande kommentarer jag får, det betyder jättemycket för mig :) Lite därför jag skaffade en blogg också, för att dela med mig av den tunga bördan, för att finna andra i samma situation och få stöd från andra. Tack!

Sen håller jag med M, man ska inte läsa på familjeliv.se trådar! Jag ahr hittat trådar där folk har försökt i 5-10 år, där det finns folk som börjat med läkemedel, Ivf, ältest, akupunktur, you name it. Och det är inget roligt att läsa då jag absolut inte vill hamna i den situation. För även fast vi bara försökt i 1 år snart så känns det bra mycket längre. Bra mycket tuffare och bra mycket jobbigare. Jag blir bara nedstämd av att läsa det. Så jag håller mig borta från trådarna..


Arg på kroppen!

Såg på facebook att min gamla klasskamrat nu har fått en liten dotter. Åh det bara svider och gör ont. Jag hatar min kropp! Jag hatar att den inte är som en normal kvinnokropp, som kan skapa det finaste och käraste en kvinna kan uppleva. Jag vill bli gravid och jag tänker inte vänta 2 veckor, tisdag blir det gravtest!

lurar mig själv

Nepp, gravid tankarna har inte släppt än. Dem blir bara värre. Jag ser och känner massa graviditetstecken just nu. Svullen mage, gaser i magen, brösten känns större, kissenödig ofta, illamående, trötthet, molande känsla "under magen" och ibland hugger det till "under magen".. Och sen att jag fick uringvägsinfektion och svampinfektion i måndags gör mig ännu mer osäker! Det är tydligen ganska vanligt i v.8 (som jag har räknat ut att jag borde vara i om jag nu skulle vara gravid) Men jag har vart med förut, jag har haft alla gravtecken förut, och känt på mig att jag är gravid, men att testena sedan visar negativt. Kroppen (och framför allt mig själv) är bra på att lura sig själva. Önskan och längtan tar över hand ibland. Jag tror att om 2 veckor då jag ska ta ett test, så kommer det visa negativt och efter det kommer jag nog säkert lugna ner mig igen. Iallafall fram tills nästa ägglossning..

Skrattar mig själv i ansiktet :p

Haha nu är jag så där velig igen, men om jag inte skulle ta mig in på socionomprogrammet så hoppas jag att jag kommer in som personalvetare. Det skulle också vara intressant. Fan att jag aldrig kan bestämma mig om någonting! Men enligt prognoser så verkar det som att det kommer vara brist på arbete 2014 för socionomer och en balans för personalvetare, så det är där jag blir kluven. För det skulle vara lika roligt båda två, men problemet är vilket ger mig ett jobb efter studierna? Det lutar mest åt personalvetare faktiskt, kortare studietid, högre inkomst och större chans till jobb. Måste nog ta mig en rejäl funderare och snart, samt ringa min vän M och diskutera ;P

När när när?

Min bästa vän M var på ultraljud igår och fick se sitt barn på skärmen. Och oj vad glad jag är för hennes skull! Hon har varit så orolig att barnet ska ha varit dött. Men h*n lever där inne och jag är så lättad för henne, för hon förtjänar verkligen det! Samtidigt får det mig att bli lite ledsen, när ska det bli vår tur? När ska jag och sambon få se vårat första barn på den där skärmen? När ska jag få ta med mig första kortet på vårat barn i min mage och visa det för min mamma och pappa? När är det vår tur?

För varje dag som går nu, varenda sak som händer med min kropp så som gaser, kissnödig på nätter och morgnar, flytningar och magont tex, så är det en strima av hopp om att jag är gravid.. Jag får stå ut till på måndag(då är jag klar med penicillin kuren), längre orkar jag inte vänta. Egentligen borde jag vänta och se om mensen kommer om ca 2 veckor, men jag vet inte om jag orkar vänta tills dess..

Upprymd känsla!

Jag kan inte förklara i ord hur skönt det känns efter så mycket velande och icke vetande om hur jag ska lägga upp min framtid, äntligen har kommit fram till en plan. En realistisk plan, som faktiskt är genomförbar. Så länge jag kommer in på programmet det vill säga. Om jag inte kommer in får jag väl ta det länge fram. Ändra planen lite. Hur vet jag inte, men jag vill inte tänka på det i denna stund då jag är helt upprymd av glädje och vetskapen om att jag nu äntligen har hittat rätt väg för mig. Och skulle jag komma in på universitetet, skulle jag bli gravid och måste avsluta studierna redan första terminen så är det ingen fara. Det finns alltid lösningar! Nu längtar ag verkligen till sambon kommer hem så jag kan kasta mig i hans armar och pussa på honom och äntligen visa att hans Sophie är på väg tillbaka till att bli sig själv igen! :)

"Vilken velig människa det där måste vara" :)

Ni som läser min blogg måste ju tänka "vilkem velig människa det där måste vara". Och ja, jag är väldigt velig. Nästan så jag skrattar åt mig själv ibland, haha ^^ Men efter en lång fika med min granne idag så har jag troligtvis kommit fram till något revolutionerande idag. Jag kämpar på de sista 4 månaderna på mitt vikariat på mitt nuvarande jobb, som går ut 31a december. Söker in till universitetet till VT och efter jul och över nyår åker vi utomlands, laddar batterierna och börjar studera (om jag kommer in dvs) vad tror ni? kan det funka? Låter det som en bra plan?

Jag menar visst det kommer bli tufft ekonomiskt under några år, men jag ska försöka skaffa ett deltidsjobb samtidigt plus att jag vill ju utbilda  mig så snart som möjligt för att få ett ordentligt jobb med en bra lön, just för att vi ska få det så bra som möjligt ekonomiskt. Ju tidigare jag börjar plugga desto fortare kan vi köpa vårt drömhus, desto fortare kan vi börja spara ordentligt med pengar och desto bättre blir det för oss om och när vi får barn. Jag har vänner som har 2 barn, ensamstående, jobbar och pluggar 100% och det funkar bra. Jag har vänner där båda föräldrarna pluggar, har 2 barn och har en hyra på ca 9000 varje månad och det går bra. Så varför skulle inte vi klara det som inte har några barn än, och en av oss jobbar heltid, och den andre pluggar och jobbar samtidigt? Och sen även om vi får barn, varför skulle inte vi klara det med ett barn? Det blir lite knep och knåp med ekonomin, men jag vet att vi kommer fixa det.

Och jag har dragit ner på mina utgifter i bästa mån jag kan. sänkt mobilkostnaden, försöker sälja min bil och blir då av med ett lån och 2 krediter (=2000 kr minst/mån), avsagt mitt mobila internet, börjat tänka smart när vi handlar mat osv. Jag funderar även på att prata med mina arbetskamrater och fråga om det är okej med dem att jag jobbar varje lördag istället för varannan, vilket gör att jag kommer få ut ca 1500-2000 extra varje månad. Jag kommer få slita ihjäl mig, men tänk vad pengar jag kan lägga undan, tänk hur skönt det kommer kännas den 31a när jag slutar och drar utomlands för att ladda batterierna inför skolan, och tänk hur skönt det kommer vara att veta att jag har lite pengar undan sparat! Nej vad tror ni, bra plan eller mindre bra plan? :)

1 sak bestämt

Nu har jag bestämt mig för en sak iallafall, jag ska läsa vid universitetet och jag ska läsa socionomprogrammet. En bred utbildning där det finns goda möjligheter för jobb. Problemet är då när ska jag börja? Ska jag börja efter jul och ta den ekonomiska smällen. Eller ska jag fortsätta jobba och spara ihop mer pengar och börja plugga om 1 år eller 2? Jag vill ju nu! Jag vill utbilda mig, skaffa mig ett ordentligt jobb, och en ekonomisk trygghet. Men det känns skönt att jag vet vad jag vill, för en gångs skull.

Måste sluta läsa på internet

Jag surfar en hel del på mammasidor, graviditetssidor osv så snubblar man ofta in på sånt man egentligen inte borde. Och det gjorde jag idag, nämligen om det här med svampinfektioner vid graviditet. Eftersom jag inte haft det förut, och alla andra symtom jag haft de senaste dagarna(tack vare min bästa vän M som lyckats sätta griller i huvudet på mig:P), så verkar det mer eller mindre som om att jag är gravid. Enligt min vän M så är jag det, trots att testet jag gjorde igår visade negativt ^^ Men att man KAN få rikligare flytningar och svamp i tidigt skede av graviditeten gör att jag hoppas ännu mer nu. Jag ska vänta till nästa vecka och testa mig igen. Då har jag slutat med antibiotikan och kan då få ett korrekt svar. Så jag och M kan sluta få mig hoppas på något som inte finns där..


Tidigare inlägg Nyare inlägg
RSS 2.0